NOL. Alla motgångar till trots valde Julia Ahrnberg från Nol att se möjligheterna. Idag har hon hittat hem – i yrket som brandman.
– Det var menat att det skulle bli såhär, säger Julia Ahrnberg.
Knäskador stoppade Julia Ahrnberg, 22, från att utöva sitt stora intresse för gymnastik och trampolin. Hon nekades att göra värnplikten trots att hon verkligen ville göra den. Även om motgångarna har gjort henne besviken, har hon snabbt varit på fötterna och letat nya utmaningar.
Till sommaren är hon färdigutbildad brandman och sedan ett år tillbaka har hon jobbat deltid på stationen i Nol. Ett yrke som passar henne som handen i handsken.
– Att jag valde den här vägen var väldigt spontant. Jag hade egentligen ingen aning om vad yrket innebar, men det har visat sig att det var helt rätt för mig.
Vad är det bästa med att vara brandman?
– Att det kräver samarbete och planering. Vid till exempel stora bränder behöver man lägga upp en plan och samarbeta, samtidigt som det är fysiskt krävande och påfrestande i värmen, säger Julia.
Som förälder är det inte alltid helt lätt att acceptera de risker som Julias yrkesval medför.
– Till en början var det jobbigt, men jag har fått landa i att Julia har god kunskap och att hon är en väldigt eftertänksam person, säger Sarah Clerhage Arhnberg, mamma till Julia.
När Julia sökte till gymnasiet var hon långt ifrån säker på vilken väg hon skulle ta. Ett val som inte alltid är lätt för en 16-åring. För Julia slutade det med en utbildning till stylist, något som bevisar att vägen inte måste vara spikrak.
– Hon har alltid haft en drivkraft och ställt in sig på vad hon vill göra, det behövs fler driftiga kvinnor och där är Julia en förebild för många, säger Sarah.
Vad vill du säga till de som hamnar i samma sits som dig?
– Det är viktigt att våga och prova, hade jag gjort värnplikten hade jag inte varit där jag är idag. Så det man är menad att göra, kommer till en förr eller senare, menar Julia.
I framtiden vill hon bli insatsledare, då får hon vara hjärnan bakom större insatser.
– Men det krävs några års arbetserfarenhet, för det är ett stort ansvar. Det finns så mycket att lära. Om man skulle anse sig vara fullärd är nog dags att sluta, avslutar Julia.
