ALE. Åtta månader efter att Helenas barn omhändertogs klev Sofia Hollström in som offentligt biträde – och hon reagerade direkt. Bristande insyn, selektivt underlag och beslut som går emot professionella utredningar. Nu riktar hon skarp kritik mot hur socialtjänsten i Ale har hanterat fallet och menar att rättssäkerheten satts ur spel.
Hösten 2025, åtta månader efter att Helenas båda barn omhändertogs och LVU-placerades, tog hon kontakt med Sofia Hollström, utbildad jurist och specialiserad på den här typen av ärenden. Hon noterade omgående att Helena inte fått den insyn och information som hon har rätt till. Det var ändå bara början på vad hon anser är grova felaktigheter i utredningsarbetet och som till sist ledde till att barnen omhändertogs.
– Jag säger inte att Helena är världens bästa förälder och helt fri från brister. Det är hanteringen, processen och rättssäkerheten bakom beslutet som engagerar mig. När nämnden och senare även förvaltningsrätten tar beslut om att LVU-placera Helenas barn ska det göras på en saklig grund som inte går att ifrågasätta, säger Sofia Hollström och fortsätter:
– Efter elva veckor på utredningshemmet föreslår utredningen att familjen ska flytta hem med insatser i hemmet. Vidare föreslås att både dottern och mamman behöver stöd för att bearbeta vad som hänt. Socialtjänsten gör bara ett hembesök under tre veckor, vid det andra tillfället är det för att ta barnen. De går helt emot utredningshemmets rekommendationer.
När Sofia Hollström till slut får ta del av alla handlingar i Helenas fall uppstår fler frågetecken.
– Ett av dokumenten som skickats vidare till både förvaltningsrätten och kammarrätten innehåller en sammanställning av enbart negativa observationer i Helenas föräldraskap. Det är saxat ur den journal som utredningshemmet ställt samman. De har helt uteslutit alla positiva iakttagelser som gjorts och som fanns med i journalen. Med andra ord gavs aldrig de som tog beslut möjlighet till ett objektivt material. De fick ett felaktigt underlag och det ansvaret ligger enbart hos den enskilde handläggaren.
Sofia gör ingen hemlighet av att Helena haft en tillfälligt nedsatt föräldraförmåga. Den traumatiska upplevelse som uppstod när uppgifterna om att hennes man våldtagit parets ena barn var ångestladdad och dramatisk.
Vad får ni för svar när ni framför den här kritiken i utredningen?
– Än så länge har vi inte nått någon framgång när det gäller att få till ett möte. Vi vill helst träffa socialtjänsten och presentera vår dokumentation, men de är inte intresserade eftersom beslutet har vunnit laga kraft. De kommunicerar bara skriftligen, svarar Sofia.
– Det är mycket som upprör i Helenas fall. Det är en mamma som säger att hon vill ha hjälp. Jag hade inte sagt något om socialtjänsten satt in de åtgärder som utredningshemmet föreslog och Helena ändå inte lyckats ge barnen den trygghet och omsorg som krävs. Nu blev det inget boendestöd och ingen kontaktfamilj. De tog barnen istället.
Just nu pågår en hemtagningsutredning som ska vara klar i slutet av april. Den är försenad, men ska ge svar på om placeringen ska fortsätta. Någon dialog med Helena har inte förekommit.
– Av erfarenhet vet vi att det är lättare att för socialtjänsten att ingripa med vård utanför hemmet än det är för vårdnadshavaren att få tillbaka sina barn. Vi vet att de redan annonserat efter ett familjehem åt Louise, vilket ger starka indikationer på att inte heller den här utredningen bedrivits objektivt. Ett år efter omhändertagandet bor hon fortfarande i ett jourhem och vilka barnpsykiatriska insatser som gjorts har inte heller kommunicerats. Vårt mål just nu är att förbättra umgängesvillkoren. Både barnens och mammans mänskliga rättigheter har kränkts, avslutar Sofia Hollström.
TEXT:
Peach 
