Minns du första dagen som vaktmästare?
– Ja, det var den 3 oktober 1975 på Nödingeskolan. Jag var med under flera ombyggnationer. 1990/91 bytte jag till Kyrkbyskolan där jag blivit kvar.
Var det självklart att du skulle bli vaktmästare?
– Man kan väl säga att det har gått i arv. Min pappa Erik Henriksson var nämligen vaktmästare på Nolskolan under sina sista yrkesverksamma år.
Hur blir man en bra vaktmästare?
– Du ska vara insatt i det mesta, ingen expert men ändå något av en mångsysslare. Ibland är du lite rörmokare, nästa dag lite snickare eller mattläggare.
Vad har fått dig att bli kvar på samma arbetsplats i över 43 år?
– Jag har trivts fantastiskt bra på skolan bland trevlig personal och härliga elever som givit mig energi. Skolan är kunskapens hus och det är här vi formar vår framtid. Jag har försökt underlätta den resan med mitt praktiska kunnande.
Vilka minnen tar du med dig?
– Oj, det är hundratals! En händelse som var lite smårolig var när jag cyklade över skolgården och en elev vinkade glatt och ropade: ”Hej borgmästaren!”. Jag har alltid sagt att vaktmästartjänsten inte är något karriärsyrke, men man borde kanske omvärdera det.
Vad ska du göra nu när du lagt verktygen på hyllan?
– Den första tiden ska jag bara ta det lugnt och låta det sjunka in att jag gått i pension, njuta av att ha tid och möjlighet att göra vad som faller mig in. Jag ska unna mig en lång semester. Sedan blir det att aktivera sig på något sätt. Kanske att jag återupptar min hobby inom musiken. Jag var ju med och startade bandet ”Los Vactos” som var ute på diverse spelningar i närområdet. Sedan blev det körsång för min del i Blue N Joy Gospelkör. Jag har många fantastiska konserter att se tillbaka på. Inte minst kommer jag ihåg den gången som jag fick sjunga solo ackompanjerad av Elvis pianist Glenn Harding. Då var det ståpäls!
