Har ni hört talas om jul-yrlsa? Inte jag heller, men jag försöker hitta ett ord för känslan som infinner sig när det lackar mot tomtens högtid. Det ska bakas pepparkakor, drickas glögg, köpas julklappar, planeras julmiddagar, ätas julbord, delas ut chokladaskar och önskas god jul till varje kotte. Är det konstigt om en viss form av yrsel gör sig påmind? Låt oss kalla det jul-yrsla!
Julen är en stolt tradition – en viktig och fin del av kristendomen, den religion som Sverige säger sig tillhöra. Åtminstone är det den värdegrunden som vi har byggt vårt samhälle på, fast det kanske är känsligt att säga så? Vi vågar ju knappt fira lucia längre…
Annat var det förr. Då utsågs först luciakandidater och när årets tävlande presenterades gick det ett sus genom staden eller kommunen. I kommunen där jag är uppväxt ägde tidningen ensamrätten att publicera kandidaterna. Inget nummer av lokaltidningen var lika hett som upplagan med de sju luciakandidaterna. Inga upplagor tog slut lika fort som de med röstsedeln i. Under fyra veckor kunde invånarna rösta fram årets ljusdrottning. Bara talongen i tidningen räknades som giltig röst. Anhöriga till luciakandidaterna hängde utanför redaktionen för att hämta några extra tidningar för att på så vis vinna röstsedlar.
Visst var det galet, men farligt och ohälsosamt? Nej, Ale Lucia var något fint. Det var en snackis på byn och skapade en spänning fram till kröningen. När den var skedd gästades äldreboenden, större arbetsplatser och köpcentrum av lucian med tärnor.
Idag är det på gränsen till olagligt att arrangera något liknande. Det talas om att samhället kränker de som drömmer om att bli lucia och inte får chansen. Jämställdheten ansågs också vara förlorad, då Ale stjärngosse aldrig fick någon uppmärksamhet – inte ens någon egen tävling…
Om du inte har egna privata kontakter finns det idag ingen officiell luciaarrangör att anlita. Det är ganska sorgligt.
Jag vet inte ens om det numera existerar luciatåg i skolorna? I så fall skulle det inte förvåna mig om tåget har flera lucior. Det kanske är rätt, vem bestämde att det bara skulle vara en lucia?
Mitt barndomsminne från lucia är ändå att det alltid innebar tidig uppgång. Luciamorgon på Sveriges television. Avundsjukt tittade jag på storasyster som fick bära den fina kronan med batteribelysning och det röda skärpet runt midjan. Bakom gick jag med en dumstrut på huvudet. Ändå tog vi oss upp till övervåningen, där mamma bjöd på lussekatt och framför allt pepparkakor med glasyr. Det var bara då och på julafton som dessa delikatesser dukades fram. Jag tror vi är många som har minnen från luciafirandet – inte minst från skoltiden. Nu finns det kommuner där förskolor och skolor har förbud mot luciafirande. Det anses vara kränkande och obehagligt för de med annan religiös härkomst, men för mig finns det inget snällare och finare än lucian, tomten och stjärngossen – hur dessa kan förbjudas är för mig en gåta – omöjlig att lösa!
Men så lider jag också av jul-yrsla.
