Sedan 1962 har Älvängensonen Lennart Thorstensson spelat och lett ringlekarna i den fagra hembygdsgården. Undantaget var 1973 då han var kursledare i Brighton och istället fick fira högtiden på de brittiska öarna.
– Då saknade jag Prästalund, precis på samma sätt som jag kommer att göra i år.
Lennart Thorstensson var 17 år när han gjorde sitt allra första framträdande i samband med Starrkärr-Kilanda Hembygdsförenings midsommarfirande i Prästalund. Sedan har det rullat på.
– Jag har haft fantastisk fin stöttning av min gode vän och dragspelskompanjon Jan Albertsson. Jan har varit med sedan 1970, så han är också en veteran i sammanhanget, poängterar Lennart.
Har det varit självklart att återvända till Prästalund år efter år?
– Det har blivit så. Ibland har man fått tänja på sig för att få ihop det. Jag minns exempelvis 1976 när jag var sex veckor i USA. Jag styrde hemresan så att jag skulle landa dagen innan midsommar, just för att kunna spela i Starrkärr.
– Inga-Britt Karlbom, som var ordförande i hembygdsföreningen under många år, sade till mig en gång: ”Ringer vi inte så är du bokad på midsommar”. Visst har jag tänkt tanken att dra mig tillbaka, men samtidigt känns det bra att kunna ställa upp. Detta är ju min hembygd, så på något sätt känns det som en självklarhet.
Vilken är den mest spelade ringleksmelodin under alla dessa år?
– När midsommarstången ska till att resas sjunger vi alltid ”I sommarens soliga dagar”. Den låt som börjar och avslutar dansen är ”Prästens lilla kråka” eftersom prosten Borgås på sin tid kom ner till firandet.
Vad gör Prästalunds hembygdsgård så speciell?
– Först och främst att den är så oerhört välskött, föreningen har lagt ner ett stort arbete på att bevara alla fastigheter. Inom synhåll finns också kyrkan med prästgården intill, den klassiska byskolan och bygdegården. Allt detta tillsammans skapar en unik miljö.
Hur firar du midsommar i år?
– Jag känner mig lite villrådig. Det blir på Lyrön i den stuga som vi har haft sedan 70-talet. I vanliga fall brukar vi vara en skara på ett tiotal personer, däribland Jan Albertsson, som samlas till firande efter Prästalund.
Åker dragspelet ändå fram?
– Det åker fram de flesta dagarna. Jag tycker det blir roligare och roligare att spela, att hålla liv i och utveckla sin repertoar.
Vad gillar du själv för typ av musik?
– Jag är gammaldags och gillar framförallt visor. Evert Taube är svår att låta bli att älska. Det är fantastisk poesi! I modern tid har jag också lärt mig uppskatta Lasse Berghagen som är en duktig låtskrivare.
I februari 2018 satte du punkt för Sång & Sånt, ett arrangemang i Kungälv som du startade 1982. Det blev över 300 program.
Årets time out i Prästalund innebär det en slutpunkt för epoken på den här sidan älven?
– Nej, det hoppas jag inte. Får jag ha hälsan i behåll räknar jag med att vara tillbaka i Prästalund på midsommarafton nästa år.
