I åtta år har Emelie Andersson arbetat på Göteborgs handikappridklubb. Där är hon ansvarig för ridskoleverksamheten som är riktad till personer med olika typer av funktionsnedsättningar.
– Jag älskar det. Det känns som att jag gör skillnad för många människor och det är en ynnest att få jobba med det här, säger hon.
Under en helt vanlig ridlektion förra hösten skulle Emelies liv förändras. En av hennes grupper befann sig utomhus på en terrängbana då en elev plötsligt mådde dåligt.
– Det var ett ganska tufft pass och jag trodde därför att eleven bara var trött. Hon sa att hon var yr och jag gav henne en destroxol- tablett, men det hjälpte inte.
Eleven blev sämre och Emelie försökte leda henne tillbaka till anläggningen, som endast ligger några hundra meter från terrängbanan.
– Jag ringde efter min kollega som kom dit med en bil. Eleven blev sämre och jag trodde att hon behövde kräkas. Sedan hörde jag ett smackande ljud och det var då som jag insåg att det handlade om ett kraftigt epileptiskt anfall, berättar Emelie, som ringde 112.
Blott några dagar före den aktuella händelsen hade Emelie slutfört en kurs som hjärt-och lungräddningsinstruktör.
– Eleven slutade att andas och det var då jag kände att det var dags att inleda HLR med kompressioner och inblåsningar. Jag hade larmcentralen i högtalartelefon.
Till slut började eleven andas igen.
– Jag hade ingen koll på vad som försiggick runt om mig, utan allt mitt fokus låg på eleven, berättar Emelie.
Det var dock inte över. En kort stund senare slutade eleven återigen att andas och Emelie fick rycka in på nytt.
– Det var oerhört jobbigt. Ambulansen hade fortfarande inte kommit och jag fick ta hand om situationen på egen hand. Det var frustrerande.
Emelie inledde en ny hjärt- och lungräddning och strax därpå återfick eleven normal andning.
– Därefter dröjde det inte länge förrän ambulansen kom och det var en enorm lättnad, säger Emelie.
Var du rädd?
– Jag hann aldrig att bli det. Där och då var jag fokuserad på att försöka ha kontroll över situationen och rädda hennes liv.
Eleven återhämtade sig på sjukhuset och några dagar senare var hon tillbaka i stallet.
– Det kändes konstigt att hon var tillbaka så kort efter händelsen och det var väldigt känslosamt att se henne igen. Jag var väldigt glad och lättad över att det gick bra, säger Emelie.
För sin hjälteinsats har 22-åringen nu belönats med en medalj och ett diplom från svenska HLR-rådet.
– Det är en overklig känsla och fin överraskning. Det var min HLR-instruktör, Lullan Backman, som hade nominerat mig och jag blev väldigt rörd när medaljen låg i min brevlåda.
Lullan Backman är stolt över Emelies agerande.
– Det var en extremt jobbig situation och Emelie gjorde allt rätt. Otroligt imponerande, säger hon.
Emelie och Lullan vill nu att fler ska utbilda sig inom hjärt- och lungräddning.
– Sådana här situationer sker när man minst anar det och ju fler som utbildar sig desto bättre. Man räddar liv, avslutar Emelie.
