TEXAS. Familjen Zimmergren har lämnat Skepplanda och påbörjat resan till Afrika. I minst två år ska de vara bosatta på sjukhusskeppet Global Mercy.
– Det känns både nervöst och spännande, säger Andreas.
Det var i mars som Alekuriren skrev om Malin och Andreas Zimmergrens planer. De berättade då att de, tillsammans med sina två döttrar, skulle lämna livet i Skepplanda för att i stället bosätta sig på världens största sjukhusskepp Global Mercy.
– Vi kommer först att resa till Texas för att genomföra en förberedelsekurs och därefter möter vi skeppet på Teneriffa. Vi ska sedan segla till Sierra Leone för att ta hand om patienter där, förklarade Andreas.
Den 1 juli lyfte flyget till USA.
– Det var en lång resa som tog totalt 19 timmar dörr till dörr. Både vi och barnen lyckades få tio timmars sömn första natten av ren utmattning, vilket verkligen har hjälpt oss att komma i ordning med dygnsrytmen, berättar Malin.
Hur är känslan i familjen nu när allt har startat?
– Att träffa alla andra familjer som vi kommer spendera de kommande två åren med känns både nervöst och spännande. Det känns surrealistiskt att dessa människor som vi ännu inte känner, framöver kommer vara de som står oss närmast och kommer vara en självklar del av vår vardag. Vår yngsta dotter pratar ohämmat svenska med alla hon möter och verkar inte särskilt bekymrad över att de inte förstår ett ord utan förtydligar gärna vad hon vill få sagt med hjälp av kroppsspråket. Vi som familj är väldigt sociala och tycker om att umgås med människor men det känns ändå lite nervöst att skapa de där första mötena. Att träffa människor från olika kulturer är extra roligt och spännande samtidigt som det gärna blir lite extra nervöst när man försöker lista ut hur man ska förhålla sig till varandra.
I mitten av augusti planeras färden mot Sierra Leone att starta.
– Där stannar skeppet i tio månader för att ge gratis operationer till människor som är i desperat behov av sjukvård. Samtidigt rustar vi upp kliniker, utbildar läkare, sjuksköterskor och annan sjukvårdspersonal för att bygga upp och stärka Sierra Leones egen sjukvårdskapacitet även långsiktigt, förklarar Malin.
Kommer ni att sakna Sverige?
– Ja, efter någon månad eller två kommer jag sakna att få laga mat med kända varor och smaker. Malin kommer utan tvekan att sakna sina elever på Nödingeskolan och Kyrkbyskolan och att undervisa i musik. Det kommer också vara svårt att vara ifrån den svenska sommaren och ljusa sommarnätter – men mest av allt kommer vi alla sakna vänner och familj.