”Säker på att jag skulle dö”

Erika beskriver sig själv som en social och utåtriktad person, men det skulle förändras när hon 2009 träffade en man.

– Han hade ett stort kontrollbehov och var ständigt svartsjuk. Till en början handlade det om att han hämtade mig efter jobbet och hörde ständigt av sig. Sedan började han använda glåpord och kallade mig både det ena och det andra. Om jag var ute med mina kompisar kunde jag få uppemot 20 sms där det stod väldigt fula saker. Jag började bli mer inåtvänd och låst, berättar hon

Det fysiska våldet började 2014 när Erika och hennes partner var på en kräftskiva med sina vänner.

– Då kom den första knuffen och jag flög in i väggen med huvudet före. Våra kompisar såg det och blev arga på honom medan jag började att försvara. Jag sa att det inte var så farligt och att jag åkte in i väggen med axeln före, vilket inte stämde. Som för många andra i samma situation blev det en normaliseringsprocess för mig där det onormala blev normalt. Det var alltid jag som var felet och jag behövde ändra mig för att han ska vara tillfreds, säger Erika.

Därefter eskalerade det. Våldet blev värre och värre. Erika berättar om stryptag, slag mot ögat och en avdragen nagel.

– Det var en ren tortyr. Han knäckte en nagel in till nagelbädden och vid en annan misshandel i Köpenhamn delade han ut ett slag som fick mig att flyga som en vante. Jag blev blå och öm över hela överarmen. Han ville dessutom ta reda vilka jag hade kontakt med på sociala medier. Han tog ett strypgrepp och sa ”Nu visar du mig alla du har kontakt med för dem ligger du med”.

En torsdagskväll i december 2016 fick Erika nog. Hon och hennes partner hade tagit in på hotell och

– Han blev onykter, vilket han ofta blev. Han slog mig, knuffade ner mig på sängen och tog ett hårt grepp i mitt hår. Jag kände hur håret slets loss från rötterna och jag gick ett hårt knytnävsslag mellan benen. Smärtan går inte att beskriva och jag var säker på att jag skulle dö den kvällen. Jag var tvungen att ringa efter hjälp, men då hade han stampat sönder min telefon, berättar Erika.

Erika lyckades ta sig loss och sprang ut från hotellet iklädd endast en jacka.

– Jag hoppade in i en bil som stod på gatan och bad föraren att ringa polisen. De kom dit och sedan fick jag sitta i flera förhör. Det var väldigt jobbigt att berätta allting, men jag fick mycket hjälp av samhällets instanser och jag kände att det måste få ett slut, säger hon.

Ett och ett halvt år efter den sista misshandeln inleddes rättegången.

– Det var fruktansvärt att behöva gå och vänta på att rättegången ska starta. Det var de längsta dagarna i mitt liv. Jag tänkte på det hela tiden och att sedan få sätta sig i samma rum med honom igen var väldigt jobbigt, säger Erika och fortsätter:

– Det blev ett väldigt stort fall med mycket förundersökningsmaterial. Det fanns rättsintyg, vittnen, erkännande från min partner via sms. Bland annat hade han skrivit: ”Du är horan som får mig att slå dig”, vilket vägde väldigt tungt i rättegången, säger Erika.

När rättegången var över stod det klart att mannen dömdes till villkorlig dom för fyra misshandelsfall.

– Jag tycker inte att det är okej alls. Det är alldeles för milt. Jag sitter här i dag med sämre syn på ena ögat, ärr på kroppen och i själen, säger hon.

Nu har Erika skrivit en bok med titeln ”När livet vände” som handlar om den här perioden.

– Jag började tänka på det i somras efter rättegången. Jag hade väldigt mycket material och kände att jag ville berätta allt som hänt mig. Jag kontaktade ett förlag och de ville ha mitt manus. Det här var innan allt uppdagades med Josefin Nilsson och min bok kommer i perfekt tid. Det känns väldigt kul och jag längtar till att jag har en bok i handen, säger Erika, som dessutom är ute och föreläser.

– Det är bra att komma ut till alla instanser i samhället som möter kvinnor som blir slagna av sina män. flera våldsforskare är eniga om att enda chansen att våld upphör är att den synliggörs, jag vill bidra till deras slutsats. Jag vill även tipsa alla om att gå in på lexbase om man vill få reda på om en person är tidigare dömd.

Hur upplevde du SVT:s dokumentär om Josefin Nilsson?

– Att det handlade mer om hennes musik än om våldet. Det finns en sekvens där hennes före detta partner hade slagit henne så att hon flög in i väggen och då tänkte jag ”var det bara det?” på grund av att jag själv har varit med om så mycket mer. Det är hemskt, men så tänkte jag.

På Erikas hemsida praglerz.se kan du läsa mer om kommande boksläpp och hennes story.