Vi har nu vart i Karibien 1 år. Det är januari 2022, jul och nyår är över. Roberts föräldrar som vart på besök har flugit hem till Sverige igen. Vi befinner oss på Martinique och har börjat planera för seglingen tillbaka hem till Sverige, Atlanten skall korsas än en gång och många förberedelser skall göras innan men allt går inte alltid att förbereda sig på…
Läs också: Hej då, Sverige!
En morgon i slutet på januari får Robert ont i magen, först inte något konstigt med det – alla får lite magont ibland, men detta visar sig snabbt vara något annat. På bara några timmar har det eskalerat och Robert mår nu mycket dåligt. Smärtan är så intensiv så att han inte vet vad han skall göra – stå, sitta, ligga, inget hjälper. Jessica har redan misstänkt att det är något allvarligt och pratat med våra norska vänner om hjälp att få Robert till sjukhus. Kort efter åker han ambulans till sjukhuset i fort de France, efter tre dagar blir det operation mot Meckels inverticum i tunntarmen. Detta är första gången vi verkligen känner att vi haft tur som befinner oss på en europeisk ö i Karibien där de har Europeisk standard på sjukvård. Vi vill inte tänka på hur det skulle gått om vi varit på en obebodd ö eller ute till havs. Efter två veckor får Robert komma hem igen, med restriktioner om att inte lyfta tyngre än 1 kg och absolut inte använda magmusklerna på fem veckor. Hur lätt är det ombord på en båt som alltid är i lite rörelse?
Återhämtningen är lång och seglingen mot fastlandet känns väldigt avlägset, fokus ligger på familjen.
I början på mars 2022 har äntligen fem veckor gått och Robert får lov att använda magmusklerna mer, så länge det inte gör ont. Det är karneval i Fort-de-France som vi gärna vill gå på, så vi beslutar oss för att segla dit. Robert, som fortfarande inte kan ta i nämnvärt, får ta hand om rodret medan Jessica seglar båten. Vi får en riktigt fin seglats och en sådan befrielse att komma ut på havet efter veckor utav sjukhusvistelse, oro med mera.
Vi tillbringar tre dygn för ankar utanför Fort-de-France där karnevalen äger rum, väldigt kul och trevligt att få ta del utav detta. Sista karnevalskvällen är olyckan framme hos Leon då han snubblar och ramlar illa på sin arm, det blir en taxitur upp till sjukhuset för röntgen och det visar sig att han brutit båda benen i underarmen. Nu väntar fem veckor med gips och inget badande… Vi är än en gång glada över att befinna oss på Martinique.
Innan det är dags att lämna Karibien hinner vi med att besöka Guadeloupe, Antigua och Barbuda där vi spenderar många timmar i vattnet och njuter av sista tiden i Karibien. Även Leon som blivit av med gipset kan bada och leka. Det blir mysiga grillkvällar på stränderna med andra familjebåtar från olika platser och länder runt om i världen. Riktigt trevligt!
Planen är att Robert, Melwin och två besättningsmän, Vincent och Tobias, skall sätta segel från Saint Martin mot Azorerna i maj månad. Jessica, Milo och Leon skall ta flyget till Lissabon och hälsa på hennes släkt för att sedan flyga till Azorerna och möta upp Aurora när hon kommer. Jessica kommer också att två gånger om dagen kolla vädret och hjälpa till med att välja bästa väg att segla. Detta är första gången någonsin som vi delar på oss som familj, förutom något enstaka dygn eller två. Det kommer att dröja en månad innan vi ses igen.
Den 28 april flyger Jessica, Milo och Leon från Antigua till Lissabon. Dagen efter sätter Aurora segel mot Saint Martin där sista förberedelserna på båten görs – fylla diesel, bunkra färskvaror (torrvaror bunkrade vi på Martinique), ta av motorn och hissa Bella som barnen döpt jollen till på däck. Den 6 maj startar seglatsen mot ön Faial på Azorerna, en seglats på 2200 nm fågelvägen som beräknas ta cirka tre veckor.
Avsegling: Klockan är 13.30 när ankaret hissas upp för sista gången i Karibien. Det är halvklart ute och alla ombord är på gott humör och taggade för en längre seglats till sjös. Redan två timmar efter avresa får Melwin en guldmakrill på 1 meter och vips så står det sushi på menyn.
Seglatsen bjöd på ett fantastiskt djurliv i havet – 100-tals delfiner och massor utav valar, varje kväll var det magisk mareld runt Aurora när hon sakta seglade fram på ett nästan platt hav. Under första 1,5 veckas tid badade besättningen på de 3000-5000 meter djupa havet, en unik och cool känsla. Allt var dock inte alltid så fantastiskt. Varje dag blev alla ombord på Aurora påminda om hur mycket skräp det finns i havet, petflaskor, plast, bojar och fiskenät är bara några utav alla saker som flöt förbi dagligen. Det blev också en del saker som behövde lagas på Aurora under färd som läckande fönster, serva watermakern, städa Melwins koj efter en våg som tog sig in fönstervägen som glömt att stängas, smörja styrhjul till rodret, krånglande satellittelefoner, omstart utav radarn då den lade ner en natt och tejpa ett hål i seglet.
Seglingen över Atlanten är lugn och tar tre veckor, seglad sträcka blir 2473 nm, så lite krokig blev den, varav 108 timmar med järngenuan = motorn. Den 26 maj seglar Aurora in i Horta Marina på ön Faial och skall nu få vila upp sig några veckor innan nästa långa seglats över till fastlandet.
Under vår vistelse på Azorerna hinner vi med att besöka öarna Faial, Pico och São Jeorge. Azorerna har ett fantastiskt vackert landskap med höga vulkantoppar, svart lavasand, öppna gröna vidder där det mesta gillar att växa och gro, vingårdar med massor av goda viner såklart.
Dagen innan midsommar, torsdagen den 23 juni, sätter vi segel mot fastlandet tillsammans med våra svenska seglarvänner ombord på båtarna Minerva och Mayol. Cherbourg i Frankrike är målet för oss alla och är en seglats som beräknas ta 9-12 dygn.
Vi startar med fyra lugna dagar till sjös, delfinerna kommer och hälsar på oss flera gånger om dagen. Melwin bakar sockerkaka till fika och färskt bröd till frukost. Dag fem seglar vi sakta in i ett mindre lågtryck, vinden ökar och vågorna med den. Dag 6 är dagen då det blåser mest och är högst vågor. Vågorna är dock väldigt långa så ganska behagligt att gunga över dom ändå.
Dag 7 avtar vind och vågor och vi måste tillslut starta motorn för att komma någonstans.
Dag 8 fortfarande inte mycket vind men nu kan vi i alla fall motorsegla. Idag får vi besök utav både delfiner och val som leker runt båten, det är så fascinerande att se dom simma och hoppa i vattnet. Melwin skämmer bort familjen med nybakad sockerkaka igen. Natten bjuder på fantastisk segling, Aurora surfar fram i 6-7 knop och ligger nästan platt på vattnet.
Dag 9 är en seg dag, humöret ombord är svajigt, alla längtar till land. Det är cirka 180 nm mil kvar till Cherbourg och det är fortfarande ingen vind fast att prognosen lovat fina segelvindar. Aurora vill helst bara sicksacka under dagen, känns som att hon står still. Tidvattenströmmarna som börjat nu hjälper inte till direkt. Till kvällen lättar stämningen ombord, dock ingen vind nu heller men med 1-2 kn medström känns det som vi rör oss fort framåt.
Dag 10 land. Framme i Cherbourg, men vi beslutade oss för att fortsätta segla ytterligare 300 nm ända upp till Amsterdam medans vindarna ändå är bra. Idag är vi alla trötta, men ändå glada att vi äntligen är inne i engelska kanalen och det måste såklart firas med ännu en sockerkaka.
Sakta närmar vi oss Sverige, nu skall vi njuta av sista veckorna i ett härligt somrigt Europa.
Den 14 augusti klockan 14.00 seglar vi in i Långedrags Marina i Göteborg där vi fått båtplats. Den som vill är välkommen dit. En segling på tre år med start 2 augusti 2019. En stressig men egentligen ganska enkel start som blev klurigare under covidtider, med alla pcr-test och karantäner. Ett familjeäventyr med många utmaningar, men med ännu fler fina minnen som vi kommer bära med oss resten utav livet. Om någon skulle fråga oss om vi skulle göra om det? Ja, absolut! Även i covidtider? Ja, det gav oss perspektiv på hur det var före, under och efter covid.
Glöm inte att det som är ett äventyr för oss kanske inte är ett äventyr för någon annan. Ett äventyr kan vara att man går en kurs för att lära sig segla eller köra bil, våga flyga och besöka landet man drömt om, hälsa på en gammal barndomsvän man saknar, gå ut i skog och natur oftare eller varför inte ta en extra dag ledigt från jobbet för att vara med familjen. Oavsett vad så är det ditt äventyr som ger dig fina minnen, som du sparar på oavsett hur stora eller små dom är. Sluta aldrig dröm och våga prova trots att det kan kännas läskigt.
Familjen Pedersen
