NÖDINGE. Vaktmästare och lokalvårdare har blivit servicemedarbetare. En ny organisation trädde i kraft 1 januari i år – och Ale kommun är först i Sverige med modellen.
– Ingen annan kommun vad vi vet har tagit ett lika stort grepp och nyfikenheten är stor kring hur det går, säger Ann-Sofi Glans, enhetschef.
Omorganisationen trädde i kraft 1 januari i år. Vaktmästare och lokalvårdare har gått samman i en serviceenhet, där kompetensen har breddats hos medarbetarna. Lokalvårdare har till exempel fått lära sig montera möbler och sätta upp hyllor. Det gjordes på försök under förra året på Da Vinciskolan i Nödinge och har nu växlats upp till att omfatta alla kommunens verksamheter.
– Vi har slagit ihop två serviceyrken till ett. Det kräver mer av varje medarbetare, men jobbet blir också mer varierat – och därmed mer attraktivt. Vi märker redan att fler söker tjänsterna, säger Emma Häkki, en av tre enhetschefer på serviceenheten som lokaltidningen har träffat.
Den stora förändringen är att den stationerade vaktmästaren nu är borta från skolorna. Istället är det serviceteam som sköter om lokalvård, fixar med möbler, byter lampor, pluggar och sätter upp saker.
– Medarbetarna tycker överlag att det är en positiv utveckling, att de varierande arbetsuppgifterna gör arbetsdagen roligare. Samtidigt är det en utmaning när många måste lära sig nya saker och en del känner sig osäkra. Vi jobbar i team och ofta finns det någon som känner sig mer bekväm. Vi hjälps åt och med tiden kommer det bli väldigt bra. Vi blir mindre sårbara när fler kan mer, säger Ann-Sofi Glans.
Modellen har fått viss kritik – särskilt från större skolor som upplevt en försämrad tillgänglighet. Det tar kommunen på allvar.
– Vi kommer att ha fasta team för de stora enheterna. De mindre får fortsatt besök av mobila team. På Da Vinciskolan, där vi har varit igång längst, ser vi hur pusselbitarna faller på plats, säger Glans.
När kompetensen saknas hyrs den in av externa byggbolag.
– Det har också uppstått en del kunskapsluckor eftersom tanken var att lära av våra tidigare vaktmästare, men när nästan samtliga har slutat eller varit sjuka gick det inte som planerat. Det gör att det ibland har tagit längre tid att få saker gjorda. Det kommer bli bättre, säger Richard Johansson.
Den interna kommunikationen har varit svår. Uppfattningen om att det är en köp- och säljverksamhet är felaktig.
– Att vi städar, sätter upp hyllor och transporterar vardagliga saker kostar inget. Det är när en hel förskola ska flytta eller något större extraordinärt inträffar som det kan kosta, förklarar Richard Johansson.
Däremot åligger det verksamheterna att ta ansvar för inköp av till exempel bokhyllor. Något en vaktmästare kanske gjorde tidigare.
– Det är ändå personalen i verksamheterna som vet bäst vilka hyllor de behöver och det finns upphandlade leverantörer från vilka de enkelt kan beställa. Sen kommer vi och sätter ihop dem, säger Emma Häkki.
Till hösten ska en enkät genomföras där verksamhetsansvariga får kommentera hur de ser på den nya serviceorganisationen.
– Vi hoppas att fler ser fördelarna. Att locka ny personal kommer bli avgörande för framtiden och det här är ett sätt att göra yrket mer attraktivt, avslutar Ann-Sofi Glans.
