ÄLVÄNGEN. Idrottshallar som inte städas ordentligt, nyckelsystem som inte fungerar, nedklottrade omklädningsrum och hala hallgolv med förhöjd skaderisk för aktiva. Klagomålen från föreningslivet i Ale börjar bli allt mer högljudda. – Med tanke på att vi numera betalar hyra så borde vi också kunna ställa krav på en viss standard, säger Anton Thunberg, ungdomsledare i Ale Handboll.
Det suckas tungt i Älvängens idrottshall när lokaltidningen hälsar på. En grupp ungdomsledare i Ale Handboll har samlats runt ett bord, Anton Thunberg,
Maria Bill och Matilda Lindmark. Mycket av verksamheten drivs här eller i Nödinge sporthall och Ale Kulturrum.
– Det är så mycket som inte fungerar och vi är inte den enda föreningen som upplever samma sak. Vi märker av en försämring kring hur hallarna sköts, inte minst gäller det städet. Förr fanns det alltid en vaktmästare att vända sig till, så är det inte längre, säger Maria Bill.
Frustrationen är tydlig bland ledarna. Nyckelsystemet med så kallade blippar fungerar dåligt och inte sällan är det svårt att ens komma in i hallarna. Kritiken har framförts, men utan förbättring. Städet av framför allt hallgolven har försämrats successivt. Det medför bland annat att golven i idrottshallarna blir hala.
– Under dagarna springer det barn i hallen med strumpor på. Från dessa avlägsnas tygpartiklar, vilket gör golven hala om de inte torkas regelbundet. Vi går med en ständig oro för att någon ska ramla och skada sig. Golven borde torkas dagligen, berättar Maria Bill.
I Älvängen brottas man med fler bekymmer. Dörrarna till omklädningsrummen är nedklottrade, likaså en del väggar och de yngsta barnen upplever ett obehag av att byta om i miljön.
– När vi har matchsammandrag med lag utifrån får vi skämmas för gästande föräldrar och ledare. ”Välkomna till Ale”. Det är faktiskt pinsamt att vi inte tar hand om våra hallar, där så många barn vistas, säger Matilda Lindmark.
Svårt att nå fram
De upplever också en svårighet i att nå fram till ansvariga i kommunen.
– Vi tar upp det med Ale Fritid, men det känns inte som att det kommer vidare. Tack för tipset om föreningsrådet, vi får väl försöka där också. Problemet är att vi redan lägger så mycket ideell tid på att få verksamheten att fungera att vi inte orkar gnälla mer, menar Maria Bill.
Tillgängligheten är ett annat dilemma. Vid matchevenemang får arrangerande lag inte komma in förrän 30 minuter innan. På så kort tid är det svårt att hinna med alla förberedelser, särskilt för publika evenemang.
– Gästande lag är vana att komma in minst en timma innan för att hinna byta om och värma upp. De får ofta stå och frysa på utsidan, då inte vi heller kommer in. Det är så dåligt att man nästan börjar gråta. Om vi ska ha servering med allt vad det innebär är det omöjligt att hinna klart med allt innan publiken kommer. Vidare ska vi städa efteråt, men finns det inget material är det inte så lätt. Vi vet inte hur vi ska få ordning på det här, avslutar ledarna.