ALE. Har man inte kartan över Skepplandas stock och sten i sin bakficka är det inte helt enkelt att hitta upp till toppen på Angertuvan. Som tur är har var och varannan kommuninvånare kartfunktionerna som krävs i mobilen år 2024. Alekuriren likaså. Så till topps, med hjälp av vandringsgurun Rebecka Sundahl.
ANGERTUVAN. Nio modiga själar och en liten men tapper hund samlas på Slereboåns parkering.
Vår ledare och erfarna äventyrare, Rebecka Sundahl, tar tempot uppför första branten – den onådigt jobbiga långa vägen upp och runt Bergsjön.
Men den inledande fysiska plågan för lår och stjärtmuskler är målet värt.
– Bergsjön, första gången jag var med på en vandring hit så trodde jag att det var förorten i Göteborg vi skulle få se. Har nog aldrig varit så lycklig över att ha haft så fel. Här är så vackert och fridfullt, säger en av vandrarna med riktiga kängor och oömma kläder.
Och det är såklart helt sant, en mer idyllisk plats får man leta efter – en stilla sjö omgiven av kala branter, sluttningar och doften av härdig blandskog.
Terrängen må vara krävande. Belöningen lika full. Sällskapet tystnar och njuter av stunden.
Varför vandrar du?
– Att sitta stilla är svårt för mig, säger Rebecka Sundahl.
– Jag känner en ständig rastlöshet och nyfikenhet, en längtan efter att se mer – oavsett om det handlar om att resa utomlands eller utforska en ny plats i naturen.
Hur började du vandra?
– Mina resvanor förändrades på grund av pandemin, och jag insåg hur mycket det finns att upptäcka här hemma. Lusten att resa utomlands försvann. Man vet aldrig vad som väntar runt hörnet.
I vårt fall är det givet – vi har såklart mer att klättra.
Genom Skårs naturreservat går stigen vidare tills vi når målet – Ales högsta punkt.
Med 149 meters höjd över havet är utsikten från Angertuvan föga överraskande lätt och slätt vidunderlig.
Skogslandskapet rakt nedanför och söderut får en förstagångsbesökare att hävda att han är i Medelpad.
Men nu är vi här. Mitt i Ale.
Skog självklart, så långt ögat kan se. Lätt västerut bjuder älvdalen på svajande dalar, ängar och åkrar.
– Man kan se Karlatornet härifrån när det är bättre väder, säger Rebecka Sundahl.
– Det är nog skönt att slippa att se det ibland, det är vackert nog som det är, utan, svarar göteborgare bland oss.
Det sägs att det var hit, till toppen på tuvan, som järnåldersfolket i orostider tog sig upp till den fornborg som då fanns på berget. Hur de tog sig upp då längs dessa stundtals dramatiska klippbranter kan vi bara spekulera i, nutidens stigar känns mer eller mindre promenadvänliga.
Men lätt? Absolut inte. Kanske för att vi denna dag kommer från andra hållet.
Vägen ned, tilbaka till mötesplatsen är fylld av naturligt ögongodis – mossiga skogar och även ett litet vattenfall. Men det lämnar vi därhän för den här gången, för alla att uppleva.
Fyra timmar i regn, blöta fötter och branta stigar – och alla är överens om en sak: det här vill man göra om.
Men glöm inte mobilen. Och se till att inte tappa den nånstans på vägen. Det blir bara jobbigt att gå tillbaka.
Med facit i hand.
Kategori: Berg
Koordinater: 58.011757, 12.256365
Höjd: 149 meter över havet
Källa: ale.se
