Alva Rydén, från Alvhem, och Liam Lycke, från Skepplanda är båda födda 2005. Nästa år fyller de 18 och siktar på att ta körkort. Därmed lämnar de tiden med EPA-traktorerna bakom sig.
Har körandet av EPA hjälpt er i jakten på körkort?
– Ja, jättemycket, även de på trafikskolan säger att det märker en skillnad på de som kört EPA tidigare. Man är med lite i tänket och vi som har manuella bilar behöver inte öva på dragläget på samma sätt, förklarar Alva och Liam håller med:
– Man har vana av trafikanter, är lite förberedd på vad som kommer att ske och har bättre kontroll.
Liam har en EPA-trator medan Alva har en A-traktor. Enda skillnaden är egentligen att EPA:n, till skillnad från A-traktorn, inte måste vara konstruerad för någon maxhastighet – men faktum kvartstår att inget av fordonen får gå snabbare än 30 kilometer i timmen.
Ungdomarna beskriver behovet av fordonen som stort, inte minst i en kommun som Ale där avstånden till kollektivtrafik och knutpunkter kan vara stort.
– Jag är tacksam för A-traktorn. För oavsett om det regnar eller snöar så kan jag alltid ta mig överallt, till skola och kompisar. Det är inte roligt att åka moped i snöstorm, säger Alva.
De två ungdomarna beskriver även den gemenskap som fordonen framkallar.
– Man skaffade EPA samtidigt som alla andra i sin ålder och alla började hänga här. Det blev ett umgänge, berättar Liam.
Lokaltidningen möter vännerna på parkeringen utanför ICA i Älvängen – en vanlig mötesplats för motorburna ungdomar.
– Det är vanligt att folk hänger här, säger Liam.
– Ofta är det de nyblivna EPA-ägarna, nu är det väl 07:or och 06:or. Så var det vår första sommar också, då tyckte man fortfarande att det var ganska roligt, förklarar Alva.
Som nyblivna EPA-ägare tyckte de att det var kul att köra så mycket som möjligt. Det var skönt att komma hemifrån ibland och umgås med folk från andra delar av kommunen. Idag har Liam och Alva tröttnat på att hänga på en parkering och använder främst traktorerna för att ta sig från punkt a till punkt b.
Debatten om den motorburna ungdomen verkar aldrig upphöra och att ungdomarna får klagomål är inte ovanligt.
Har ni fått klagomål?
– Ja, säger Liam och fortsätter:
– Folk har givit oss skit för saker som andra har gjort. När andra har varit ute och sladdat så klandras alla. Alla som kör EPA får skit, de som klagar drar alla över en kam.
Kanske hade en mötesplats, likt en EPA-gård, varit en lösning.
– Vi förstår ju att prat och musik kan störa de som bor här. Då hade ett lite mer avskilt ställe för ungdomarna kanske gynnat alla, säger Alva.
I trafiken anser de däremot att bilisterna utgör ett större problem. De vittnar om dåliga bemötanden och faror för trafiksäkerheten.
– Det är lite irriterande. Jag förstår att folk klagar när folk stör och kör fort, det hade nog inte jag tyckt varit så roligt heller. Men det är även många som klagar för att man kör lagligt, i 30 kilometer i timmen. Jag förstår att bilisterna tycker att det går långsamt, men vi försöker svänga undan om vi kan. Jag har fått tvärnita flera gånger för att bilister kör om i kurvor och på konstiga ställen, säger Alva.
– En del vinkar och tackar när man släpper förbi dem, medan vissa pekar finger, berättar Liam och skickar med sitt huvudbudskap:
– Dra inte alla över en kam, bara för att vissa gör dåliga saker.
