Soli Rosendahl från Surte jobbade i tio år inom transportbranschen innan hon 2006 utbildade sig till bibliotekarie. Vid tiden för överfallet arbetade Soli sitt kvällspass på Älvängens bibliotek. Hon var ensam, då hennes kollega var på semester.
– Någon timme innan stängning kom det in en tjej på biblioteket som på något sätt inte passade in där. Hon gick ut lika fort som hon kom in.
När klockan var framme genomförde Soli Rosendahl de sedvanliga rutinerna – hon stängde, låste och larmade. När det var klart började hon promenera till sin bil som stod parkerad bara ett stenkast från biblioteket.
– Det stod två unga tjejer framför bilen, bland annat den tjejen som hade varit inne på biblioteket. En av tjejerna frågade om hon kunde få låna min telefon. Hon sa att hon skulle ringa sin mamma, berättar Soli och fortsätter:
– Jag räckte över telefonen, men hon tittade bara på den och lämnade sedan tillbaka den. Hon sade att hon inte kom ihåg telefonnumret.
När Soli vänder sig från tjejen för att gå till sin bil känner hon som ett duggregn på vänster kind. Det skulle visa sig vara pepparspray. En kille hugger en kniv i henne, strax ovanför hennes högra nyckelben.
– Det gjorde väldigt ont och samtidigt blev jag jätterädd. Jag försökte dra bort kniven samtidigt som han tryckte in den. Det blev en kamp. Jag försökte dra ur kniven ur min kropp, men killen höll emot. När kniven var ur min kropp började gärningsmannen istället att slå och sparka mig. Jag stod på alla fyra och hann tänka: Om han sparkar mig i huvudet nu, kommer jag att dö!
Det var ännu inte känt vad personerna som genomförde överfallet hade för syfte med attacken. Det skulle snart visa sig.
– Ge oss bilen, sa killen.
Soli Rosendahl fick tag i sin väska, som hon hade ställt i baksätet på bilen. Gärningspersonerna tog emellertid hennes telefon innan de åkte från platsen in Solis bil.
– Jag började gå mot en man som var ute med sina hundar. Han hjälpte mig att ringa 112.
Det blev två nätter på sjukhus. Väl hemma började Soli att skriva ner sina minnesbilder från knivattacken.
– Jag är en skrivande människa som lever text. Jag gjorde det för att behålla minnet inför en kommande rättegång. Skrivandet fungerade också som en slags terapi.
Rättegången hölls i november samma år och dagen därpå bestämde sig Soli att hennes nedskrivna minnesbilder skulle bli till en bok.
– I boken berättar jag om rädslan och sorgen, om obehaget att möta främmande människor och om en rättegång där jag på nytt tvingades möta de tre ungdomarna som rånat mig.
Hur mår du idag?
– Jättebra! Händelsen för sju år sedan har fått mig att tänka i nya banor. Jag tar för mig på ett annat sätt än tidigare.
Soli Rosendahl satte punkt för sin egenutgivna bok ”Jag lever” den sista april i år. Nu finns den att köpa på internetbokhandeln, bland annat Bokus och Adlibris.
– Boken är på 288 sidor och är ganska lättläst. Jag använder mig av ett tillgängligt språk.
På lördag förmiddag sitter författaren på Café Torpet för att lämna ut beställda böcker. Det går också att köpa ett signerat exemplar direkt på plats.
