STORA VIKEN. Västsveriges i särklass mest blomrika och finaste vägkant återfinns mellan Stora Viken och Nödinge småbåtshamn. Sträckan sköts gemensamt av Västkuststiftelsen och Naturskyddsföreningen i Ale.
– Det finns informationstavlor uppsatta och jag rekommenderar verkligen folk att gå eller cykla denna knappt två kilometer långa grusväg, säger Pelle Dalberg.
När nya E45 och järnvägen byggdes genom Ale så kompenserade Trafikverket för ingreppen de tvingades göra i känslig naturmiljö.
– Det byggdes ett fågeltorn och i området finns även betesdjur. Västkuststiftelsen har givits ett bidrag under 25 års tid att ombesörja skötseln, säger Pelle Dalberg som är den som sköter bekämpningen av invasiva arter.
– Kanadensiskt gullris, sötväppling och lupin är exempel på arter som jag försöker få stopp på.
Det blomrika avsnittet kan beskådas mellan servicevägen och strandängarna söder om Nödinge småbåtshamn. Här har Pelle Dalberg satt upp ett par skyltar med information om de arter man kan finna – alltifrån backvial och besksöta till nattljus och gökblomster.
– Faktum är att denna sträcka är relativt flitigt trafikerad av fotgängare och cyklister. Det är jätteroligt! Jag ser ofta folk som rör sig här.
Varför är just detta vägavsnitt så blomrikt och vackert?
– Vägkanten består av grus och ett tunt lager jord, som aldrig konstgödslas, vilket gör att blomstren trivs här. Det gör även småbuskar, tall och björk, som måste rensas bort.
Vilka fågelarter kan skönjas från fågeltornet?
– Området har ett relativt rikt fågelliv där du kan få se bland annat tofsvipa, enkelbeckasin, grågås, trana, gulärla och ibland jagande brun kärrhök och havsörn.
Avsnittet Stora Viken och Nödinge är en av totalt 207 blomrika vägkanter som finns angivna på Naturskyddsföreningen Sveriges hemsida.
– I projektet Världens längsta blomsteräng ska vägkanter till cykelbanor och bilvägar bli till paradis för biologisk mångfald. Tillsammans bildar Sveriges vägkanter en 600 000 kilometer lång sträcka. Målet är att minst 1 000 kilometer av dem ska bli blomrika. Man fokuserar på kanter längs mindre vägar som tillsammans kommer att bilda ett blomnätverk som utvecklar och bevarar den biologiska mångfalden, avslutar Pelle Dalberg.