Efter att skolans rektor Malin Luukinen berättat om gymnasiets arbete fick inbjudna företagare ge sin syn på respektive tillvaro. På plats fanns Karl Lihnell, fabrikschef på NOCK, Göran Karlsson, ägare L&G Karlsson Bygg och Mathias Mattson, VD Pogab.
Yrkesgymnasiet i Nödinge har växt ordentligt sedan starten 2009. Då var man 40 elever, idag är man 271. Parallellt har även Pogab växt. Enda sedan starten med PIAAB 2005, numera Pogab, har Mathias Mattson brunnit för att få in lärlingar. Hans första två anställda var just lärlingar och på bara några år har han gått från att ha fyra anställda till 45.
Vad har samarbetet med yrkesgymnasiet betytt för er?
– Vi hjälper varandra att synas, dels i sociala medier och vi pratar gott om varandra. Vi blir ett intressant företag att både jobba hos och med. Det betyder jättemycket, säger Mathias Mattson och poängterar vikten av att ha skolan placerad i Ale.
– Att yrkesgymnasiet ligger här är otroligt viktigt. Det fanns inte när jag gick i skolan, jag fick åka in till Göteborg. Här kan vi fånga upp elever som faktiskt vill bli hantverkare och som vill ha ett jobb.
Tre av hans anställda kommer från Yrkesgymnasiet, tolv andra har han utbildat genom andra forum. I dagsläget har Pogab personal men Mathias talar för hela branschen när han berättar om bristen på plåtslagare.
– Det största problemet är att ingen vet vad en plåtslagare är, medan alla vet vad en snickare gör.
Han menar att det framförallt är den okunskapen, som gör att situationen ser ut som den gör. För samtidigt som få vet vad en plåtslagare gör så är behovet av enormt.
– Det innebär att vi får ta in folk från Lettland och Polen. Jag har 16 arbetare inne nu för att tillgodose behovet. Mina kollegor har inget folk så de kan inte ta jobben, då får jag jobben istället.
Vad kan man göra för att fler ska få upp ögonen för yrket?
– Det är egentligen att berätta. Jag skulle kunna komma in och prata med alla förstaklassare på gymnasiet. Ge mig en kvart, så kan jag visa en film och berätta om om yrket.
Varför gör ni inte det då?
– När jag är på ett sådant här seminarium är det väldigt lätt för mig att ha idéer om det här men om en timme ska jag hålla ett medarbetarsamtal och efter det ska jag sitta i ett upphandlingsmöte… Jag kan prata om det när jag är här och ge idéer, men jag kan inte äga frågan.
Han berättar att han mer än gärna blir inbjuden till skolor, elever och föräldrar – men att kommunen, rektorerna och studie- och yrkesvägledare bör ta ett ansvar för att det sker.
– Jag hade kunnat komma med elever från Yrkesgymnasiet till slöjdlektioner i grundskolan, i en kvart, och bankat till en liten plåt. Det hade ju kanske tänt gnistan hos någon i alla fall.
En annan idé är att kommunen skulle kunna ställa högre krav.
– Man kanske ska sätta som krav att om man ska jobba för kommunen så ska man även närvara i en skola vid två tillfällen och berätta vad man gör.
Är det rimligt för de egenföretagare som inte har några andra anställda?
– Ja det är det. Ska de fortsätta att vara ensamma eller vill de ha någon med sig?
