Ale är redan en av de kommuner i Sverige som lägger allra minst pengar på den politiska demokratin. Vi har redan få förtroendevalda i förhållande till invånarantalet. Ändå föreslås nu att den politiska organisationen ska bantas ytterligare. Det är fel väg att gå.
I den bästa av världar känner varje invånare någon som är politiskt engagerad. Det gör den lokala demokratin starkare. Det skapar närhet, samtal och förståelse för hur kommunen styrs. När fler människor är delaktiga i politiken blir besluten bättre förankrade och avståndet mellan invånare och beslutsfattare mindre.
Detta sker dessutom i ett läge där medborgarundersökningen visar att förtroendet för politiker i Ale är lågt, och sjunkande. Det borde få kommunfullmäktiges ledamöter att stanna upp. När invånarnas förtroende minskar är svaret inte att göra politiken mindre tillgänglig, minska insynen och samla mer makt hos färre personer. Svaret borde vara mer öppenhet, fler kontaktytor och starkare demokratisk närvaro.
Det låter kanske effektivt, färre politiker, färre ersättare, lägre kostnad. Men frågan är vad det faktiskt kostar när demokratin blir smalare. Vad kostar det när färre får insyn? När oppositionens möjlighet att granska försvagas? När vägen in i politiken blir längre för den som inte redan är etablerad?
Det som oroar mest är att så stora förändringar läggs fram utan att konsekvenserna är ordentligt genomlysta. Trots att företrädare för majoriteten beskrivit detta som något man velat genomföra sedan maktskiftet 2022 framstår processen som forcerad. Underlagen ger få svar på vilka demokratiska effekter förändringarna får, vilka alternativ som har prövats eller varför just denna nivå av neddragningar skulle vara rätt för Ale.
Jämförelsen med Dorotea med cirka 2400 invånare säger mycket. Ändå har Dorotea en kommunstyrelse med 9 ledamöter och 9 ersättare. Om Ale, med över 32 000 invånare, ska ha en mindre kommunstyrelse än Sveriges minsta kommun, då borde varningsklockorna ringa.
Vi behöver göra det motsatta. Vi behöver stärka insynen, bredda representationen och se till att fler kan delta. Vi kan se över arvoden, begränsa hur många årsarvoderade uppdrag en person kan samla på sig och ställa tydligare krav på hur partistöd används. Vi kan minska risken för maktkoncentration.
Men lösningen kan inte vara att göra den lokala demokratin smalare.
Ale växer. Då borde också demokratin utvecklas, inte krympas. Vi ska inte bli kommunen där färre får veta, färre får påverka och färre får granska.
Dennis Ljunggren (S)
Ann-Sofie Hellvard (V)
Jessika Loftbring (C)
Eva Lans Samuelsson (L)
Jenny Sandkvist (MP)
Peach 
