Vi deltog i debatten i kommunfullmäktige. Vi ställde frågor och lyfte det som många föräldrar och medarbetare redan vet. Men svaren räcker inte.
För samtidigt som majoriteten talar om “effektiviseringar” beskriver verkligheten något annat. Barn som flyttas runt mellan skolor, förskolor som läggs ner, barngrupper som växer och trygghet som försvinner. Under allmänhetens frågestund ställdes också skarpa frågor om hur barn används som lokal- och budgetbuffert och om kommunen verkligen är nöjd med den utvecklingen. Efter mötet kan vi läsa en förälders reflektioner på Facebook. Hon beskriver hur deras barn gick från en liten, trygg förskola till en verksamhet med 180 barn. Hon vittnar också om grupper långt över de nivåer som Skolverket rekommenderar. Det här är inte enstaka röster. Det är ett mönster.
Och det bekräftas av siffrorna. I utbildningsnämndens egen redovisning framgår att resultaten försämrats. Fem procentenheter färre elever nådde gymnasiebehörighet 2025. 77 elever gick ut nian utan fullständiga betyg. Det är inte bara statistik, det är 77 unga människor som får en svårare start i livet. Frågan är inte bara vad som hänt, utan varför vi inte agerade i tid.
Samtidigt vittnar samma underlag om hög personalomsättning, ökande andel visstidsanställningar och svårigheter att rekrytera. Rektorer slutar, lärare slutar och arbetsmiljön pressas. Det går inte att prata om skolresultat utan att prata om förutsättningarna, och det går inte att hävda att allt är i sin ordning när verkligheten ser ut så här. Det märks i klassrummen, i förskolorna och hos de familjer som funderar på om de vill bo kvar.
Det handlar i grunden om prioriteringar. När barngrupper blir för stora och resurser inte räcker, då får det konsekvenser. För varje år vi inte ger elever rätt stöd, tappar vi inte bara resultat, vi tappar framtidstro, och det kostar, både för individen och för samhället.
Men det finns en annan väg framåt.
Vi i Centerpartiet ser vilken kraft som finns i våra barn och unga, och i våra förskolor och skolor. Med rätt prioriteringar kan vi vända utvecklingen. Mindre barngrupper skapar trygghet och bättre lärande. Stabilare villkor ger skolor möjlighet att planera långsiktigt. När resurser följer behoven får fler barn det stöd de har rätt till, i tid.
Det handlar inte bara om att rätta till problem. Det handlar om att bygga något starkare. En skola där barn blir sedda, där personalen orkar och vill stanna, där fler elever når sina mål och känner framtidstro. Vi har alla mycket att vinna på att lyckas här, som individer, som kommun och som samhälle.
Det är inte för mycket begärt. Det är att ta ansvar.
Barnen ska inte användas som budgetbuffert. De är vår största möjlighet.
Jessika Loftbring (C)
Dan Sandros (C)
Henning Ankarudd (C)
Lina Hammarstrand (C)
Lina Bodestad (C)
Peach 
