Man planerar att lägga ner äldreboendet på Fridhem. Flyttning planeras redan i juni. Konsekvenserna av en flytt kommer att innebära att det blir svårare att besöka en del vårdtagare och flera kan bli utan besök helt och hållet. Den avlastning det utgör kommer att utebli och mer omsorg behöver läggas på vårdtagarna av vårdpersonalen.
Det sägs att det bor fler äldre i Surte än i övriga tätorter i kommunen. Ändå är det Surte som vanligt drabbas när man skall skära ner. Jag har hört politiker säga att vi är besvärliga vi som bor i Surte. Lyssna då på varför! Under flera år har det pågått en växelverkan mellan politiska beslut om nedskärningar och övriga sociala skeenden i en nedåtspiral. Affärer har försökt etablera sig men fått lägga ner. Man kunde tro att botten till slut var nådd, men tyvärr var så inte fallet. T.ex. hadevi två banker tills för ett par år sedan, men nu har även de flyttat norrut. Då sades att vi kommer att få behålla uttagsautomaten. Det blev en kort tid. Nu hotas Fridhem av nedläggning. Det måste få ett slut att förlägga alla resurser till Nödinge och Älvängen och ensidigt utarma Surte.
De boende som bor på Fridhem är inte några möbler som man kan flytta hur lätt som helst. De är människor av kött och blod. De har varit med och byggt upp det nuvarande samhället under 40-50 yrkesverksamma år. När de nu blivit gamla behöver de lugn och ro. I brevet som skickats ut till anhöriga står att läsa ”Fridhem har under en längre tid haft svårt att hyra ut lägenheter”. När min man kom till Fridhem för drygt 2 år sedan var det kö. Fram till i julas hade alla lägenheter varit uthyrda på avdelningen där han bor med undantag av någon kortare tid när de bytt ägare. I vår har 4 personer dött. Eftersom jag besöker Fridhem 5-6 gånger i veckan vet jag det. Det är dessutom inte sant att man behövt ha tomma platser. Jag har personlig kännedom om 2 personer som i början av året sökt få plats på Fridhem men som fått svaret att det är fullbelagt.
Eftersom vi blir allt äldre och det faktum att vi håller oss friska längre innebär också att fler kommer att bli sjuka. Demenssjukdomar drabbar främst äldre personer, men redan efter 65 år har så många som 8% av Sveriges befolkning drabbats. Efter 80 år är det 20% av befolkningen. (Dessa uppgifter kommer från Socialstyrelsen). I Sverige föddes fler personer än tidigare under fyrtiotalet. De yngsta av dessa har idag uppnått en ålder av 78 år. Enligt statistiska beräkningar har vi en stor population som förväntas bli dementa såvida de inte kommer någon ny undermedicin. Det är svårt och oerhört kostsamt att bygga upp något som man rivit ner. Var finns demokratin? Varför inte utnyttja invånarnas samlade kompetens som förmodligen kunnat komma med helt nya lösningar än att skära ner. Ja, denna gång nöjer man sig inte med osthyveln man tar till hela grävskopan. Sju miljarder kronor till demenssjukvården sköt staten till att användas mellan tiden vår/ sommar år 2015 och 3 år framåt. Hoppas att kommunen inte gör som man gjorde det första året då man tilldelades 2,1 miljoner kronor. Då utnyttjade man inte hela summan utan 1 miljon kronor gick tillbaka till staten.
Socialstyrelsen har utarbetat nationella riktlinjer hur behandlingen av demenssjuka skall bedrivas. De är mycket omfattande och de kräver mycket av personalen som jobbar med denna gruppen. Jag har under tiden min man vistats på Fridhem sett hur man jobbat intensivt efter dessa riktlinjer. Kvaliteten har också höjts betydligt utifrån de snäva ekonomiska ramar man haft att tillgå. En eloge till all personal som under förutsättningarna åstadkommer ett så gott arbete. För att höja kvaliteten i vården blir vi anhöriga kontaktade av Socialstyrelsen att besvara en massa frågor om kvaliteten i vården. Det är en longitudiell studie som pågått i fler år. Vård måste få kosta. Efter ett långt yrkesverksamt liv är man värd en värdig ålderdom.
Beth Kauffeldt
Anhörig
