Jag skäms, men nu har jag nått den punkt där jag kraftfullt måste göra min röst hörd. Både som politiker och människa, jag vill kunna se mig i spegeln och säga att jag reagerade.
Skolan ligger mig varmt om hjärtat det är med glada duktiga barn vi bygger det goda samhället. Det är vår skyldighet att ge dom verktygen.
Med avseende på lärartäthet finns mycket att önska, en anledning till att vi har en budget i ”balans” är att vi ständigt minskar på den lärartäthet vi borde ha. Självklart avspeglar det sig på både resultat och skolan som arbetsplats.
I jämförelse med snittet för pendlingskommuner nära storstad (=Ale) lägger vi +2700 på lokaler, +1800 på skolmåltider, +960 på elevhälsa och +2500 över på övrigt (?) per elev och år. Men
-6300 på undervisning! Vi har en budget i balans pga låg lärartäthet. Sektorchef Åsa Ericson har ett i praktiken omöjligt jobb att skapa den goda skolan hon vill ha och eftersträvar för barn och personal.
För att klara grundskolan i Ale Kommun måste drastiska grepp till, för att få en bra skola måste vi omprioritera. Vi måste spara, det finns inget alternativ! Huvudlösa projekt kostar mycket och tar resurser från kärnverksamheterna utbildning och äldre. Allt vi gör måste komma alla kommuninnevånarna till godo.
Elena Fridfelt (C) sa att hon hellre ville ha ett ridhus än en sanerad grusgrop. Hallå? I min värld är en förlust på 25 miljoner bättre än en förlust på 47+ miljoner. Ett ridhus gynnar INTE alla kommuninnevånare. Speciellt inte till kostnaden 47+ miljoner, och taxametern tickar fortfarande.
För en tid sedan träffade jag en person med extremt god insikt i projekteringen av ale gymnasium. Jag berättade om ombyggnaden. Han skrattade och sa att det blev nog dyrt, jag kunde inte göra annat än att hålla med. Han sa att jämföra kraven på en grundskola med kraven för ett gymnasium var som att jämföra bananer och päron. För detta är prislappen 110-120 miljoner och skolan är inte färdig. Vilka beslutsfattare tar ansvar för detta?
Med begränsade resurser måste en seriös kommun prioritera hårt. Överst på prioriteringslistan ligger barnens utbildning och omsorgen av de äldre. Dessa saker först, sedan annat om det finns pengar. Huvudlösa flyttar av skolor, byggandet av ridhus och idrottsplatser har inte hög prioritet! Inte heller omställningsbidrag eller sakkunnigersättning till de politiker som redan är generöst arvoderade. Sådant är varken seriöst eller ärligt och inte till nytta för majoriteten av kommuninnevånarna.
40000 alebor 2030! Var hittar vi pengar och utbildad personal när det redan är mycket svårt. Bygger man bostäder måste man ha tillgång till förskolor, skolor och äldreomsorg. En snabb befolkningstillväxt frestar på.
Skolan måste vara högsta prioritet 2022.
Sven Nicolaisen (AD)
