När min familj flyttade till den nybyggda villan på Mistelgången i Börsagården 1974, krävdes det tre årslöner för att köpa ett hus i Sverige. Idag krävs det sex. Bostäder har blivit oöverkomliga för många och en stor ekonomisk risk för andra.
Jag var fem år gammal när vi 1974 lämnade hyreslägenheten i Göteborg för ett eget hem i Nödinge. Inköpspriset var 95 000 kronor. Nyligen låg samma hus ute till försäljning för 3,3 miljoner. Det är en nominell prisökning på hela 3 600 procent. Om vi justerar för inflation är den reala ökningen närmare 340 procent.
Detta är inte ett specialfall. Enligt Statistiska centralbyrån har de nominella huspriserna i Sverige ökat med 1 500 procent sedan 1975, medan lönerna för tjänstemän under samma period bara ökat med 900 procent.
Det har blivit dubbelt så dyrt att köpa hus idag jämfört med i mitten av 1970-talet. För att ha råd krävs i allmänhet två inkomsttagare och stora bolån. Många rättfärdigar sina bolån med att hus ofta ökar i värde. Men om vi inte aktivt rustar upp nedgångna hus eller flyttar till billigare orter, är det osannolikt att vi tjänar pengar på stigande priser.
När vi säljer behöver vi ett nytt hem, och värdeökningen äts då ofta upp av nästa köp. För de flesta är bostaden med dess fastighetsavgift, underhåll och reparationer snarare en kostnad. Den är också en risk.
Om räntan stiger, eller om en inkomsttagare blir arbetslös eller sjukskriven, kan det ekonomiska korthuset rasa. De allt dyrare husen gör oss ekonomiskt sårbara.
Även om Ale kommun har många småhus, ser vi nationellt en stor obalans. Under 2010-talet ökade Sveriges befolkning med en miljon invånare, men vi byggde bara 100 000 småhus. Regeringens egnahemskommissionär, Stefan Attefall, kallar utvecklingen anmärkningsvärd. Det byggs mycket, men inte av det som folk efterfrågar mest.
Enligt Hyresgästföreningen vill närmare 40 procent av de som bor i lägenhet egentligen bo i småhus. Det motsvarar en miljon hushåll som idag blockerar lägenheter de skulle kunna lämna om steget till en villa inte varit oöverstigligt.
Vi behöver en bostadsmarknad där:
• ständigt stigande priser inte ses som normalt eller eftersträvansvärt
• vi bygger utifrån människors behov och ekonomiska verklighet
• vi ökar utbudet redan nu genom att göra som Oskarshamn som matchar ödehus med sådana som vill ta hand om dem och genom att göra det lätt att hyra ut rum, fritidshus och Attefallshus så att befintliga bostäder kan bli tillgångar för ägarna och hem för de som väntar på en egen bostad.
Annika Rosendahl
Författare och ledarskapsutvecklare
