Jag jobbar på världens bästa arbetsplats – en kommunal skola i Ale. Här omger jag mig med kompetenta och hängivna undervisande kollegor, och en lokal skolledning som inger förtroende och som sätter elevernas bästa framför allt annat.
I den kommunala organisationen finns flera förvaltningar, med i sin tur massor av enheter. Dessa enheter (sysselsatta inom vitt skilda ansvarsområden) ska samspela för att få allting i vår kommun att fungera och flyta på. För att detta ska bli som ett självspelande piano, har Ale kommun tagit fram en värdegrund med lydelsen; Ansvar. Förtroende. Tillsammans. Det är någonstans här som det har kommit grus i maskineriet.
För verkligheten ser inte alls ut så. Min förvaltning, utbildning, är bäst på att sköta just den nämnda biten utbildning. Av den anledningen är vi beroende av andra förvaltningar för att den dagliga driften, typ vaktmästeri, underhåll och liknande, i skolan ska fungera. Varje förvaltning bör syssla med det som den är bäst på. Personal som är mästare på att undervisa elever, har troligtvis inte lika stor kunskap i hur man skruvar upp skåp på cementväggar. De bör kanske heller inte lämna lektioner för att skotta snö, eller fungera som ”flyttgubbar” genom att använda sin privata bil för att transportera möbler, hämta datorer eller tjänstekort. För sådana ärenden bör det finnas en intern serviceorganisation.
Dessvärre är det så här det ser ut i realiteten! Det läggs interna beställningar på montering av exempelvis inventarier – men skolpersonal måste själva bedöma vilken sorts material som krävs för att göra ett säkert montage. Utöver det behöver vi själva införskaffa materialet för att montering ska vara möjlig. Snö faller nattetid – då har det beslutats från centralt håll att det saknas interna resurser som åker runt till skolorna för att skotta, utan detta faller istället på skolans personal som förväntas göra detta innan skolan börjar. Möbelmässigt har vi turen att få ”ärva” utrangerade möbler av andra avdelningar, men kommunen transporterar inte sådana (trots egen elfordonspark), utan transporten köps in från extern entreprenör för dyra pengar, och kostnaden hamnar på skolan.
Tvätta gardiner förväntas skolans personal göra själv, eller bekosta extern entreprenör med hjälp av elevpengen. Städning över 1,80 från marken förväntas skolpersonalen göra själv eller anlita extern entreprenör på enhetens bekostnad. Dammsuga mattor och klädda möbler förväntas skolpersonalen göra själv eller bekosta extern utförare. Ta emot leveranser, både mindre och sådana som kräver pallyftare förväntas utföras av den pedagogiska personalen. Hela listan över allt som borde hanteras av andra mer lämpade enheter i kommunens organisation är alltför lång för att kunna nämnas här.
Om Ale kommun menar allvar med sin värdegrund – Ansvar. Förtroende. Tillsammans – är det dags att den får genomslag i praktiken, inte bara på papper. Låt varje förvaltning göra det den är bäst på och låt pedagogerna på min arbetsplats fokusera på sin kärnuppgift: att undervisa våra barn och unga.
Pedagog i Ale
