ALE. En fundering kring kommunens humanitära ansvar och graden av anständighet.
I en värld där vi möter allt mer komplicerade utmaningar, är det viktigt att tänka över hur vi bedömer framgång och värde. Den politiska majoriteten i Ale kommun har bestämt att skapa ett migrationsekonomiskt bokslut, där man granskar kostnader och intäkter kopplade till invandrare. Det här beslutet får en att undra om vi verkligen kan bedöma människor utifrån siffror och ekonomiska beräkningar.
Vad är en människa värd? Vad säger det om vårt samhälle och hur vi ser på varandra? Om vi sätter en prislapp på människor i olika grupper, vad blir nästa steg? Ska vi göra likadant för äldre, barn, psykiskt sjuka, missbrukare och arbetslösa?
Kommuner är inte företag, och dess huvuduppgift är att skapa möjligheter för sina invånare att växa och nå sin fulla potential. Det innebär att vi måste bygga en stark känsla av gemenskap och ansvar, där vi hjälper varandra oavsett våra resurser. Detta är ett humanistiskt synsätt som går bortom siffror och fokuserar på människors unika förmågor att bidra till samhället.
Att räkna ut kostnader som ett annat land har haft för en person från födsel och framåt är knepigt, precis som att försöka beräkna skatteintäkter och andra resurser som individer skapar efter att de har fått stöd. Att samla in sådan information kan ifrågasättas både ur lagliga och etiska synvinklar. Det leder till en känsla av utanförskap och en ”vi och dom”-mentalitet som inte skapar bättre sammanhållning i en kommun, tvärtom!
Istället för att fokusera på att sätta prislappar på människor, borde vi uppmärksamma de positiva bidrag som invandrare gör i samhället. Många ensamkommande flyktingbarn, som tidigare fått stöd från kommunen och invånare, är nu etablerade i vår kommun och jobbar inom olika branscher. Dessa individer och de familjer som välkomnade dem i sina hem förtjänar vår stolthet och tacksamhet, inte att bli förminskade till siffror i ett bokslut. Det måste finnas en anständighet, oavsett partifärg, över hur vi ser på våra kommuninvånare. Därför behöver inte den ”återvandringskampanj” eller information om, ens kommenteras mer än att människor som bestämmer sig för att resa nånstans, gör väl det!
Mats Barre
Kommuninvånare
