Fördelen med resursskola är att elever som behöver ett mindre sammanhang och fler vuxna omkring sig får en större chans att klara skolan. Det handlar inte om att exkludera, utan snarare tvärtom. Elever som går ”integrerat” i den skola de egentligen tillhör riskerar att falla mellan stolarna, eftersom resurser ofta blir en kostnadsfråga.
I dagens skola saknas tillräckligt med resurser. Personal som knyter an till elever som behöver extra stöd rycks ofta bort för att täcka andra behov. Detta blir en ond cirkel, och som en följd faller ännu fler elever mellan stolarna.
Bygger vi dessutom större enheter med större klasser ökar, utifrån hur läget ser ut, är risken stor för fler hemmasittare. Tyvärr ser verkligheten dyster ut för dagens elever, eftersom resursfrågan ständigt återkommer – det saknas helt enkelt tillräckligt många vuxna i skolan.
Låt oss ta ett exempel: Ingvar är nio år och kämpar varje dag med att gå till skolan. Han uttrycker oro eftersom det ofta sker någon form av kränkande handling som får honom att må dåligt, vilket gör att han vill stanna hemma. Skolan är stor och det finns för få vuxna. Till slut får han en vikarie som han knyter an till – en vikarie som gör ett hästjobb för att skapa en trygg relation och lyckas. Men efter tre månader går kontraktet ut, och vikarien – ”resursen” – får sluta eller flyttas till en annan enhet.
Vad händer då med Ingvar, som i praktiken får börja om? Börja om med att knyta an, börja om med att bygga förtroende, börja om med att hitta en hållbar struktur.
Det finns lösningar för att på sikt vända på skutan.
För det första: bygg mindre skolor – med högst 300–400 elever. En resurs tillsammans med en lärare i varje årskurs.
Alternativet är att anta förslaget om att starta resursskolor som erbjuder ett mindre och lugnare sammanhang. Det ger störst effekt på sikt. Mer pengar till skolan!
Jag tror att vi alla är överens om att vi vill använda våra skattepengar till att bygga en stadig grund för våra barn – vår framtid. Eller så går våra skattepengar till kriminalvården.
Som det ser ut nu bygger inte de styrande politikerna skolan utifrån barnens behov, utan utifrån vad som är billigast, eller som man ofta säger – ”mest effektivt”.
Robin Lillfors
