Ofta undrar man om Ale kommun över huvud taget tänker långsiktigt. Samtidigt som kommunen bygger bostäder, vill locka fler invånare och marknadsför sig som attraktiv, framstår den i praktiken som förvånansvärt oattraktiv.
Hur stor andel av kommunens skolor har byggts ut med så kallade ”tillfälliga” baracker? Och hur länge har dessa tillfälliga lösningar egentligen stått kvar? Hur många år har barn och föräldrar fått vänta på en fungerande skolmiljö?
När ett barn börjar lågstadiet får man höra att barackerna bara är tillfälliga. De står kvar hela lågstadiet, barnet hinner gå igenom mellanstadiet – och när högstadiet börjar möts man av nya baracker. Dessa blir i sin tur kvar hela högstadietiden. Tillfälligt? Knappast.
Varför bygger kommunen inte tillräckligt stora och välplanerade skolor utifrån sitt eget mål att vara en attraktiv kommun? Är det viktigare att siffrorna ska se bra ut under den egna mandatperioden än att skapa hållbara lösningar för barnens vardag?
Först när barnet får möjlighet att söka sig till gymnasiet i en annan kommun väntar en genomtänkt och välplanerad skolmiljö.
Det kortsiktiga tänkandet sträcker sig även till föreningslivet. Alla vet hur avgörande det är att barn och ungdomar får meningsfulla aktiviteter och gemenskap utanför skoltid. Trots det råder det brist på fullstora idrottshallar och på halltider.
Föreningarna har inte möjlighet att finnas där de gör störst samhällsnytta – nära barn och unga. Alla familjer har inte möjlighet att skjutsa till träningar eller bekosta månadskort för över 600 kronor per barn. Hur många har egentligen nytta av en ridhall i Bohus för flera miljoner, jämfört med en lättillgänglig idrottsarena nära en pendelstation eller där behovet faktiskt är som störst?
Nu planerar kommunen dessutom att bygga en ny idrottshall i Alafors – även den utan läktare, med för få förråd och belägen långt från pendelstationen. Ännu ett exempel på dumsnål planering.
Hur ska föreningslivet kunna utvecklas? Hur ska föreningarna kunna behålla ungdomars engagemang när det bara finns plats för de närmast sörjande i hallen under matcher?
Denna brist på standard hindrar dessutom föreningar från att avancera till högre divisioner, där det ställs krav på hemmahallens utformning vid seriespel och mästerskap.
Det är pinsamt när man som idrottsförälder åker runt på bortamatcher i Västergötland och Halland och möts av moderna skolor med fullstora, rymliga idrottshallar – alla med läktare, välplanerade förråd och plats för kaféverksamhet.
Än mer pinsamt är det när bortalag kommer till Ale kommun. När besökare möts av baracker och undermåliga hallar är det svårt att tro att de blir sugna på att flytta hit. Inte efter att ha sett hur andra kommuner tydligt prioriterar barns skolgång och barns möjlighet att idrotta. Kommer våra barn att vilja flytta tillbaka till Ale kommun när de blir vuxna och tänker tillbaka?
Förälder till barn som fått
växa upp i kommunens
”tillfälliga” lösningar
