Sabina Nilsson har sagt upp sig som organist i Starrkärr-Kilanda, efter 30 år som kyrkomusiker och körledare i församlingen och flera år före pensionen. Hon är den åttonde medarbetaren i Starrkärr-Kilanda församling som säger upp sig på två år. Hur kan det ha fått gå så långt? En församling tar hand om varandra och dess ledare ska värna om sina medarbetare. Här finns ett arbetsmiljöansvar, och om det föreligger en konflikt är det kyrkorådet och kyrkoherden som ska lyssna, utreda och lösa den. Så har uppenbarligen inte skett här.
Utöver sitt arbete som organist leder Sabina damkören Vox Feminale och kammarkören VocAle, som firar 20-årsjubileum i år och där vi skribenter ingår. Kyrkokörerna med Sabina i spetsen framträder på gudstjänster, mässor och konserter, ofta i större projekt och samarbete med inbjudna musiker. Dessa framträdanden står hela församlingen till glädje, och kyrkan får mycket uppskattning från sina besökare för dem. Musiken är kyrkans puls; sången dess röst.
Sabina är en entusiasmerande körledare, som med sin professionalism och höga förväntan på vår förmåga alltid får oss att vilja mer. Att sjunga i kör är ett värdefullt socialt sammanhang, som vetenskapligt bevisat ger flera hälsoeffekter. Så vi körmedlemmar lämnar familjen hemma, några flexar ut tidigt från jobbet och flera åker hit från andra kommuner för att ägna kvällar och helger åt repetitioner och framträdanden, helt gratis för kyrkan. Det har vi gjort med glädje, fram tills att vi nu förstått att Sabina på grund av den dåliga arbetsmiljön känt sig nödgad att säga upp sig.
Den Sabina vi känner är engagerad, professionell, ansvarstagande, medkännande och alltigenom genuin. I sociala medier kommenteras beskedet om Sabinas uppsägning med bestörtning och stöttande ord. Några skriver att ansvariga måste agera, att så här får det inte gå till. Att en chef inom kyrkan kommenterar privatpersoners oroliga frågor med ”skärp er” och ”skäms på er” kanske ger en ledtråd till vad det är för arbetsplats Sabina nu lämnar, efter så lång tid av sitt liv? En sådan kyrka vill vi varken sjunga eller vara medlemmar i. Vi är alla människor. Kyrkan ska inte ägna sig åt översitteri. Så vad ska den ägna sig åt?
Starrkärr-Kilanda församling skriver på sin webbplats att den ska vara en öppen och välkomnande kyrka med Jesus Kristus i centrum. Bland målen finns att utveckla musiklivet för gudstjänster och andakter, samt att stå upp för människors lika värde och rättigheter. Det har Sabina Nilsson gjort för oss församlingsbor i tre decennier, och det är vad vi nu gör för henne.
På webbplatsen skriver kyrkoherden och kyrkorådets ordförande att de just nu får många frågor om arbetsmiljö och personalens situation i Starrkärr-Kilanda församling, och att de inte uttalar sig offentligt om enskilda personalärenden. Det ska de inte göra, men att inte alls besvara människors frågor och möta dem i deras oro är inte en välkomnande kyrka. Kyrkorådet är demokratiskt valt av församlingsborna och ska representera oss. Om församlingen har frågor ska de lyftas av kyrkorådet och kyrkofullmäktige i enlighet med demokratins grundvalar. I skrivande stund har över 200 personer signerat en namninsamling där vi kräver att Sabina Nilsson återinsätts och att arbetsmiljön i Starrkärr-Kilanda församling genast utreds på ett tryggt sätt.
Den som verkar i den kristna tron kan alltid fråga sig vad Jesus skulle göra i en svår situation, som en arbetsmiljökonflikt. Skulle han anklaga, mästra och vända ryggen till? Eller skulle han bjuda in till samtal, lyssna och söka finna en gemensam väg? Hur vill kyrkorådet och kyrkoherden agera? Vi är många som väntar på svar.
Jennie Claesson
Sara Hammad-Lindström
Hanna Vänerö
Medlemmar i kammarkören VocAle och Starrkärr-Kilanda församling
