Detta eviga prat om väder och vind! Många invandrare hävdar med bestämdhet att det är vårt vanligaste samtalsämne i Sverige. Kanske är det så, men det finns flera skäl till det. Vad hade Edetdagen och den stora ungdomsturneringen i Alafors den gångna helgen varit om regnet öst ner. Vädret är en stark maktfaktor, vilket gör det angeläget att prata om det.
När invandrare beskriver svensken framträder inte sällan bilden av en ganska sluten, men korrekt personlighet. Svensken är lite stelare och mer formell. Tar hellre det säkra före det osäkra och påstår inte sällan att lagom är bäst. Nu hörde jag ett intressant påstående att svenskens favoritsamtalsämne är vädret. Handen på hjärtat så kändes det aningen bekant. Visst är det så! Finns det inget annat att prata om drar vi fram väderkortet. Då behöver vi inte konstruera några flummiga svar om hur bra allt är och att vi ser fram mot hösten. Vi pratar om vädret och får samtidigt ett offer, någon att anklaga för att till exempel sommaren inte blev som förväntat.
Nu är det inte hela sanningen. Det finns faktiskt starka skäl att prata om vädret. Det går nämligen inte att komma ifrån att just vädret är en våra livs största maktfaktor.
Två exempel. Ahlaforscupen i fotboll. Ett arrangemang för 126 barn- och ungdomslag med över 3000 personer i omlopp i dagarna två. Hur hade det fungerat i ösregn? Inte alls. Trots ett års förberedelser hade allt varit förgäves. Vädret hade grusat alla förhoppningar om glada barn och starka minnesbilder av segervrålande målskyttar. Alla inköp av hamburgare, drickor och godis hade om möjligt fått återlämnats. Det hade varit en katastrof av stora mått. Nu blev det inte så. Maktfaktorn, herr eller fru (?) Väder, vaknade på rätt sida och ramade in lördagen med strålande solsken och söndagen med regnfria moln. Succén var ett faktum! Tänk vad vädret kan göra. Å andra sidan hade inte denna makalösa cup varit någonting om det bara vore för solen – planeringen, förberedelserna och genomförandet krävde en enorm kraftsamling från ideella föreningsmänniskor. De utgör grunden – och det fina är att de hade stått kvar och knutit näven även om regnet slagit till.
Edetdagen i lördags är det andra exemplet som var minst sagt väderberoende. Här talar vi om ett halvårs planering. Föreningsliv, näringsliv och kommun i symbios. Ett utomhusevent som med rätt förutsättningar hade potential att bli en folkfest – men allt hängde på vädret. I efterhand är det fascinerande hur mycket kraft och resurser som läggs på olika typer av arrangemang där skillnaden mellan succé och fiasko till sist ändå stavas v-ä-d-e-r.
Regn, kyla och en tidig höststorm hade fått hela Edetdagen att framstå som en katastrof. Nu blev det inte så. Det blev en folkfest där vädergudarna såg till att besökarna inte ens behövde ta på sig jackan. Det var varmt så det räckte, inte minst tack vare den gemenskap som uppstår när människor ger sig ut på gator och torg. Edetdagen – en dag att minnas. Inte bara för det fina vädret.
