ALAFORS. Förra söndagen rymde Andreas från sjukvården i Kungälv och 23-åringen från Alafors har sedan dess varit för försvunnen. Nu berättar hans mamma, Erika, om händelseförloppet och den stora saknaden efter sin son.
– Det enda vi vill är att få tillbaka Andreas, säger hon till Alekuriren.
Det var förra söndagen som Andreas försvann från sjukvården i Kungälv och kort därefter påbörjade FIKK (Frivilliga Insatser vid Kris och Katastrof) en stor sökinsats. På onsdagen anslöt Missing People och sökandet har därefter pågått, men 23-åringen från Alafors har ännu inte kommit till rätta.
– Jag gick ut med en efterlysning på min Facebook-sida kort efter att Andreas hade försvunnit från sjukhuset och redan då var det ett stort engagemang från allmänheten, berättar Erika.
Två dagar före försvinnandet upptäckte Erika att Andreas hade psykostendenser och hon valde därför att ta honom till psykiatriakuten på Östra sjukhuset.
– Andreas har aldrig tidigare haft den här problematiken, men nu mådde han inte bra och vi valde därför att åka till Östra sjukhuset. De beslutade att ta in honom, men problemet var att jag inte fick följa med på grund av covid-19. Jag märkte att det var väldigt jobbigt för Andreas och det gjorde ont i mitt mamma-hjärta, säger Erika.
Väl inne på Östra sjukhuset blev Andreas bältad, vilket är ett av psykiatrins allvarligaste ingrepp.
– Att bli bältad är ett stort trauma och det blev Andreas i två timmar. Därefter förflyttades han till Kungälvs sjukhus och tidigt på söndagseftermiddagen skulle han röntgas och det var då han rymde. Jag förstår inte hur han kunde ta sig därifrån, det ska inte gå, säger Erika, som själv arbetar inom psykiatrin.
Andreas tog sig därefter till Mc Donalds i Kungälv och där fastnade han på övervakningskameran.
– Han bad personalen att ringa polisen eftersom han trodde att han var förföljd och jag har hört att han var på Mc Donalds i uppemot 20 minuter innan han försvann. Vi kom dit före polisen och den sista gången han sågs var när han sprang iväg från en bensinstation i Kungälv under söndagseftermiddagen, berättar Erika.
Oron över vad som har hänt hennes son är stor och under de första dagarna kunde Erika varken äta eller sova.
– Jag lever i en mardröm och får fortfarande dåligt samvete när jag har sovit. Det känns då som att tiden går till spillo, men jag försöker ibland att tänka på något annat och inte ständigt leva i Andreas-bubblan. Det är dock inte lätt, säger hon.
Missing People har haft över 700 unika sökare under den senaste veckan och Erika riktar nu ett stort tack till alla som stöttar familjen i den svåra tiden.
– Utan alla fantastiska människor hade jag inte kunnat stå i dag. Det är underbart att se hur många som engagerar sig och det enda vi vill är att få tillbaka Andreas. Jag önskar att han var här och såg den otroliga gemenskapen. Hela samhället ställer upp för att vi ska få tillbaka vår son och det gör mig rörd. Ett särskilt stort tack till Alebacken som har öppnat hela sin anläggning för oss. Jag känner mig väldigt trygg här, säger hon och avslutar:
– Om någon har sett något eller håller honom gömd, berätta det för oss så att vi får hem Andreas.
