Malle och Molly var oskiljaktiga i både hagen och stallet hemma på Granåsvägen i Nödinge. På torsdagskvällen hände något som skrämde dem båda att ta till flykten genom stängslet. De mer eller mindre skenade till skogs. I Bohus uppmärksammades de lite senare av hästvänner runt Jennylund. Malle lyckades de fånga och få in i en av boxarna på stallet. Ett detektivarbete ledde sedan fram till ägarna på Granåsvägen 45.
– Vi hade utfodrat dem för kvällen vid åttatiden och sedan gått till sängs. Vi väcktes av både dörrknackningar och telefoner som ringde. Det var oro och lycka på samma gång när vi hörde att de tagit hand om Malle, men fortfarande letade efter Molly, berättar Annica Westdahl Eriksson om det dramatiska dygnet.
Snabbt kopplade maken Sune och Annica på vagnen och begav sig till Bohus. Där mötte de en skärrad Malle.
– Han och Molly är som ett gammalt strävsamt par. Han var så klart orolig för vart hon hade tagit vägen. När vi dök upp lugnade han sig och jag bestämde mig för att gå med honom hem samma väg som de sprungit. Jag hoppades så klart att vi skulle kunna locka fram Molly, men tyvärr såg vi inga spår efter henne, säger Annica.
Hon och Sune var långt ifrån ensamma om att leta. Frivilliga krafter, bohusbor, orienterare och många av Jennylunds engagerade medlemmar sökte med ljus och lykta den följande dagen.
– Vi kan inte med ord beskriva den tacksamhet vi känner för alla insatser. Det kändes som att hela samhället deltog. Någon sprang hem och hämtade en drönare för att försöka hitta Molly med hjälp av den. Nu var skogen väldigt tät och det gjorde jakten efter henne ännu svårare, säger Annica.
Senare på fredagseftermiddagen ringde telefonen. Molly hade kommit ner från berget till ett villaområde i Bohus. Hon hade haltande gått in på Skårdalsvägen och kollapsat i en carport. Hon var illa medtagen och hade ett brutet bakben.
– På vägen dit jagade vi efter en veterinär, men det fanns ingen tillgänglig. Händelsen spred sig ganska snabbt bland hästvänner på nätet och en ledig veterinär kom med lugnande medel till Molly. Strax därefter kom en veterinär från Alekliniken, som förvisso också var ledig, men som kände sig manad att rycka ut. Molly fick sedan hjälp att somna in. Det säger väldigt mycket att hon valde att söka sig ner till civilisationen efter skadan, säger Annica.
Vad händer då med en avlivad häst mitt i ett bostadsområde? Molly vägde dessutom 620 kg.
– Vi insåg att något måste göras omgående, men kravet är att en död häst snarast ska destrueras. Efter intensivt letande hittade vi närmaste destruktionsanläggning i Skåne. Det skulle ta tid förstod vi och med god hjälp lyckades vi transportera Molly hem till oss. Det blev väldigt känslosamt att se Malle nosa över hela hennes kropp och konstatera vad som hänt. Sedan dess är han helt lugn. Hästar är fantastiska djur, säger Annica.
Med lite distans till allt som hänt sitter vi i köket hemma hos Annica och Sune. Det vilar fortfarande en stor sorg i huset och en stor obesvarad fråga. Vad var det som skrämde Molly och Malle så mycket att de lämnade sin trygga hage?
– Jag tror att det kan ha varit en älg som kommit in i hagen ett några vildsvin, men det får vi aldrig veta, säger Sune dämpat.
Molly blev 22 år.
