Johan Lindberg Blohm är mitt uppe i sitt livs äventyr. Målet är tydligt, att cykla från Göteborg till Gibraltar på 14 dagar. I siffror innebär det en sträcka på 370 mil. När Alekuriren når Johan på fredagen för en uppdatering kring hur resan går, har han precis fått punktering. Samtidigt som han försöker lappa ihop sin farkost försöker han uppskatta vart han befinner sig.
– Ärligt talat har jag ingen aning om vart jag är, men uppskattningsvis 15 mil från Paris, säger Johan Lindberg Blohm.
Men utöver det nyligen nämnda bakslaget har resan gått bra. Det är snart en vecka sedan Johan Lindberg Blohm hoppade på cykeln i Göteborg och ännu går det mesta enligt tidsplanen. Trots flera dagar, präglade av flera mils trampande, så berättar 28-åringen att kroppen håller.
– Det har gått väldigt bra rent fysiskt men det börjar att bli ganska enformigt. Nu är det väldigt mycket upp till hjärnan. Det ska bli väldigt skönt att komma fram till Paris i alla fall. Så mycket kan jag säga, berättar Johan Lindberg Blohm.
Du har inte ont i rumpan då?
– Man kan väl säga att den har domnat bort nu, så det är inget man tänker på förutom att den är helt väck då, säger Johan Lindberg Blohm med ett skratt.
Längs vägen har den äventyrliga cyklisten plockat upp flera minnesvärda intryck.
– Det är väldigt roligt att träffa på de olika folkslagen och framförallt se skillnaderna mellan dem. Det är ganska spännande faktiskt, berättar Johan.
På köpet har resan nästan blivit en empirisk undersökning av olika länders cykelvägar. Även om Johan hyllar kvalitén på det svenska vägunderlaget så inträffade en mindre förälskelse när han under veckan fick bekanta sig med de holländska cykelvägarna.
– Jag är så jäkla imponerad över Holland, hur de byggt upp sin cykelinfrastruktur. Det är klart att det är ju väldigt platt men även väldigt välstrukturerat, ordning och stora cykelfiler. Det är väldigt många som cyklar där och då blir det ju därefter kan man säga, berättar Johan.
På sociala medier är det många som följer Johans framfart. Uppdateringarna väcker intresse och trots att Johan knappt hinner svara på alla varma kommentarer medger han att det betyder en hel del.
– Jag kommer alltid fram så himla sent på kvällarna så jag hinner inte konversera med folk. Men det är många som hejar på och det är väldigt roligt. Det är absolut inget man räknar med men det hjälper ju en framåt, säger Johan.
DANIEL MARSFELD
