Tio minuter. Varken mer eller mindre. Villkoren för intervjun med tidigare statsministern Stefan Löfven var tydliga. Min första tanke var att försöka ställa frågor som han normalt inte får. Lite mer personliga, lite mer kul. Det stannade vid en tanke. Väl där med Löfven framför sig kändes det närmast oförskämt att prata om något annat än det som alla andra pratar om. Ukraina, Nato och livet som en före detta statsminister. Det var ändå på gränsen till festligt, nästan overkligt, när den svarta Volvon rullade upp framför Älvängens Folkets Hus. Två livvakter hoppade ut och, såg sig om, öppnade bakdörrarna och släppte ut en leende Stefan Löfven hand i hand med hustrun Ulla.
Han hälsade artigt och jag reagerade på att han faktiskt sa sitt namn ”Stefan”. Precis som jag skulle ha kunnat tro att han var någon annan…
Intervjun startade på exakt avtalad tid. Det var tio mycket speciella minuter. Löfvens aura är seriös och hans uppträdande statsmannamässigt. Jag är normalt en tävlingsmänniska och gillar att ta debatter, men här blev jag snabbt en nickedocka. Kände mig totalt underlägsen, vilket naturligtvis är helt sant dessutom. Oavsett vilket ämne vi valt att prata om hade Löfven varit överlägsen i kunskap. Så kändes det i alla fall. Jag tänkte vi skulle börjat i hans barndom, hans drömmar och hur han en dag var framme vid målet som statsminister. ”Det har aldrig handlat om drömmar och jag har aldrig haft något mål att bli statsminister. Du får förtroende, i mitt fall i fackföreningen, du gör ditt bästa för dina medlemmar och du får nya uppdrag. En dag ställdes frågan från Socialdemokraterna om jag var villig att bli partiordförande”.
Inte så charmigt som jag kanske hoppats, men som vanligt ett helt korrekt svar och en beskrivning som låter lika trovärdig som sann. När han fick frågan om vad han känner till om Ale kunde jag inte låta bli att le. Han svarade omgående Ale-Surte bandyklubb. ”Den känner jag förstås till”. Nu heter den förvisso Surte Bandyklubb, men kanske är just detta faktum ett tungt argument för varför laget borde byta tillbaka till det som fortfarande är kommunens mest kända varumärke: Ale-Surte!
