Ibland möter man människor som gör en helt mållös. Man vill bara absorbera all deras energi och göra den till sin egen. Just en sådan person träffade jag i förra veckan. Långt ut i skogen, på en gård alldeles intill Sandsjön, bor Jennifier Tan, som efter denna veckans tidning kommer att bli igenkänd som grundaren till Aleäpplet.
Förra året upptäckte hon att det hundraåriga trädet utanför hennes fönster var av en, fram tills då, helt okänd äppelsort. Numera är den registrerad som ”Jennifier”. Men det är inte upptäckten i sig som gör henne så fascinerande, utan den enorma viljan att förverkliga sina projekt. Hon driver en restaurang i Partille där hon ständigt uppdaterar menyn, hemma på gården sköter hon om sina hästar och tjurar, hon gör sitt eget vin, äppelchutney och pajer… Listan kan göras lång, samtidigt som hon den senaste tiden arbetat dag och natt med registreringen av äpplet. Hon gör inget halvdant, utan menar bestämt att ”när jag gör något, så vill jag göra det rätt”.
Jag insåg direkt hur många ursäkter som jag själv hela tiden hittar på för att inte genomföra mina egna planer. En del människor verkar leva flera liv samtidigt och låter varken tid eller rum avgöra vad som är möjligt.
Tänk hur många outforskade äppelträd det måste finnas, som ingen haft varken tid eller ork till att utforska. Aleäpplet får inte bara statuera exempel för outforskad växtlighet på tomten, utan för det hav av möjligheter som potentiellt ruvar alldeles runt knuten. För en liten kommun som Ale, ligger varje ny upptäckt i invånarnas intresse. Nystartade projekt, oupptäckta smultronställen, begravda skepp eller en ny äppelsort förvandlas snabbt till stoltheter för vårt samhälle.
För att så många som möjligt ska få ta del av äppelsorten har Jennifier Tan beslutat sig för att skänka femton träd till kommunen att plantera var som helst.
Tanken är också att bygga upp ett nätverk kring äpplet och att alla som köper ett träd ska hålla kontakten med varandra via forum på Internet. Där ska hon kunna följa sina plantor och se vart de tar vägen. Man ska också kunna byta recept och i framtiden hoppas hon också på att kunna ordna middagar i sann Jennifier-anda.
Enligt det gamla talesättet faller äpplet inte långt från trädet och visst finns det en viss likhet mellan moderträdet i Sandsjödal och dess upptäckare – de är båda helt unika.
