Tro det eller ej, men snart är det valrörelse igen. Det är dags att rösta fram ett nytt Europaparlament. Vi kan inte påverka hela sammansättningen, men vi har åtminstone möjligheten att välja vilka som ska besätta Sveriges 20 eller 21 stolar i parlamentet. EP-valet tillhör inte de omröstningar som väcker störst intresse hos gemene man, men faktum är att 2014 röstade mer än hälften. Valdeltagandet nådde över 51%, förvisso blygsamt i jämförelse med riksdagsvalet där hela 87% medverkade. Det finns med andra ord möjlighet att få fler att använda sin självklara rösträtt. Gick till riksdagen så ska det väl gå att få människor att ta ansvar även för vad som sker i Bryssel? Det är trots allt där de riktigt tunga frågorna avgörs.
Fram till söndagen 26 maj har vi tid på oss att fundera kring bland annat klimat, handelsvillkor och migrationspolitik. Det är frågor som berör oss alla och där EU:s beslut får stort avtryck i medlemsländerna. Därför är det naturligtvis viktigt för oss som medborgare att rätt personer för vår talan. Att det sedan fortfarande pågår en debatt om att Bryssel bestämmer för mycket och att vi har flyttat ut makten över vårt eget land är beklämmande. Den frågan är inte uppe på dagordningen. Vi är redan med i unionen och det verkar både Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna som båda har varit EU-kritiska ha insett. Låt oss istället fokusera på vilken politik och vilka värderingar som EU-parlamentet ska vila sina beslut på. Det blåser kraftiga högervindar på många håll inom unionen. Det kommer sannolikt att prägla parlamentets sammansättning efter valet i maj. Vad det kan komma att betyda för klimatet, migrationen och handeln är viktiga frågor att diskutera fram till valdagen.
Vad har detta med Ale att göra? Sverige är en av 28 medlemsstater i EU och Ale är en av Sveriges 290 kommuner. Det finns starka kopplingar och jag hoppas innerligt att EU-valet får stort utrymme även lokalt. Jag hoppas att den samlade politiken ger sig ut på gator och torg för att beskriva skillnaderna på ideologier och konsekvenserna av att inte rösta. Jag vet att både EU och Bryssel känns avlägset, men de hot som tynar fram som sannolika effekter av att vi inte engagerar oss utan låter skutan styras åt fel håll känns otäckt nära just nu. Vi ska dessutom komma ihåg att valdeltagandet i Sverige var högt för fem år sedan i jämförelse med övriga EU-länder. Det skrämmer mig ännu mer.
Personligen så tror jag på människan. Jag tänker inte rösta politiskt. EU:s frågor är större än så. Det måste vara rätt människor som tar de tunga besluten. Människor med rätt värderingar, attityd och inställning till vårt gemensamma samhälle. Det är tveklöst att miljö- och klimatfrågorna måste högre upp på agendan och när nästa flyktingkris kommer måste det finnas en tydlig överenskommelse om hur vi delar på ansvaret för att lindra konsekvenserna.
