Jag har hört och läst om den frustration som den svenska poliskåren känner, men den har aldrig tidigare blivit så tydlig för mig som den blev i förra veckan. Vi rapporterade då att en lång inbrottsvåg i Ale sannolikt var över, eftersom polisen lyckats gripa två gärningsmän mer eller mindre på bar gärning. En polisiär insats som förtjänade att hyllas. Belöning blev två anhållna som åklagaren valde att släppa på fri fot redan efter fyra dagar. Att det kunde kopplas samman med flera av inbrotten i Ale kommer sannolikt inte att innebära ett straff längre än två år och de anses heller inte kunna skada utredningen, varför de kunde släppas. Frisläppandet ligger helt enkelt i linje med vad det svenska systemet säger, men vem har bestämt att det ska vara så? Det kan omöjligt vara de folkvalda eftersom de är valda för att representera folket och vem du än frågar på gatan om de vill att inbrottstjuvar ska gå fria svarar nej. Jag har inte träffat någon som tycker att straffrabatt, förmildrande omständigheter eller strafflindring är motiverat. Folket vill se kriminella bakom lås och bom. Stödet för detta känns oerhört starkt. Testa själva, diskutera på jobbet så märker ni tydligt vad Sverige egentligen står för. Nu är det hög tid att rättsväsendet anpassas efter folkets vilja, annars får de som är valda att representera oss vänligen packa ihop.
I samtal med polisen upplevs en tydlig frustration. De kämpar förebyggande för att ligga steget före och de agerar akut i den mån de har resurser när brotten begås. När de lyckas motarbetas de av landets eget system som ser ut att vara anpassat för att lindra den som råkat bli kriminell.
Vem blir då till exempel inbrottstjuv? Jag tror inte det är något man egentligen väljer, utan det blir en konsekvens av utanförskap. Du har av någon anledning hamnat på en avkrok från det normala samhället. Du har kanske inget jobb att gå till, kanske inte en utbildning heller. Vilsen famlar du efter en väg framåt och hamnar i missbruk. Är det riktigt illa kan det vara ett narkotikamissbruk. Det är ett vägval som är kostsamt och säljaren av narkotika vill ha betalt. Enda sättet att finansiera missbruket blir att börja stjäla. Det finns ett motiv bakom inbrotten. När då dessa ”enkla” förbrytare grips på bar gärning och släpps ut några dagar senare är det naivt att inbilla sig att deras motiv att fortsätta stjäla skulle vara borta. Att släppa småtjuvar på fri fot innebär bara mer bekymmer för det hederliga folket i allmänhet och företagarna i synnerhet. Det är dessutom närmast ett hånfullt agerande gentemot den svenska poliskåren. Måtte det bli ett slut på detta.
Ale kommun står inför fler utmaningar. Spökhistorien om ridhuset skriver nya kapitel. 10 miljoner blev 18 som blev 25 som blev 29. Bara det är en tillräcklig grund för en rysare, men det stoppade som bekant inte där. Väljer våra folkvalda att fortsätta projektet säger den aktuella utredningen att vi landar på mellan 57 och 60 miljoner beroende på alternativ.
Det värsta i hela historien är att vi inte vet om det är sista kapitlet. Det kommer kanske ytterligare ett. Något vi inte kunde förutse… 60 miljoner? Ärligt talat är inte alla gränser redan passerade?
