Det har pratats Ale Lilla Edet mer än någonsin de senaste veckorna. Lördagens event, Destination Ale Lilla Edet, hade just det som sitt främsta syfte – att sätta Götaälvdalen på kartan. Kommunstyrelsens ordförande i Ale, Mikael Berglund (M), fick till och med argumentera för sin kommun i Göteborgs-Posten. Han nämnde trygghet som det tyngsta skälet att välja Ale och ett bättre tillfälle att nämna just detta kunde han knappast ha valt. I samma stund skjuter göteborgarna varandra på öppen gata och barnfamiljer fruktar för sin säkerhet. Nu var det säkert inte detta som Berglund främst hade i åtanke, men faktum är att händelserna på Hisingen troligtvis skadar Göteborg lika mycket som det kommer att gynna kranskommunerna. Samtidigt är det skrämmande om vår jakt efter nya alebor ska gå genom argument om en skottsäker kommun.
Samtidigt bör skjutningarna på Hisingen väcka även oss och ännu en gång påminna oss om vikten av det förebyggande ungdomsarbetet. När väl turbulensen har brutit ut och alla gränser är passerade står polisen tämligen maktlös. När människor, särskilt i unga generationer, går så långt att de tar till skjutvapen har samhället misslyckats så katastrofalt att inte bara gärningsmännen bör anses skyldiga. Hur kan vi ha tappat kontrollen så totalt att människor skjuter ihjäl varandra mitt i ett bostadsområde och sedan spårlöst försvinner? Ett av helgens offer var blott en tonåring. Har vi inga relationer alls längre? Barn- och ungdomar brukar tillhöra den målgruppen som samhället har bäst koll på. Föräldrar, lärare, fritidsledare och socialarbetare i allmänhet. Tonåringar har många att övertyga innan de kan härja fritt. Ändå tycks det finnas grupperingar som inte ens polisen har koll på, men frågan är när de slank ur ögonvrån första gången. När föds en ny kriminell? När går det snett första gången, vad kan vi göra för att förhindra detta och hur kan vi ingripa vid första snedsteget?
Det förebyggande arbetet kan om det är tillräckligt bra förhindra att barn rekryteras till kriminella gäng, att tonåringar kommer in i fel bana och det är därför vi aldrig får skära i dessa insatser. Det förebyggande arbetet, kontakten med ungdomarna, ska vara polisens främsta skyddsväst och ska om allt fungerar se till att ordningsmakten inte behöver rycka ut. Nu har Göteborg misslyckats och polisen står handfallen och letar efter pistolmän Jag tvivlar på att polisen kommer att lyckas, inte för att de är dåliga eller inkompetenta, utan för att det är ett omöjligt uppdrag när skräcken är totalt och ingen vågar prata.
När skotten viner är det alltid försent. Det är därför vi aldrig får hamna där. Det är därför vårt förebyggande arbete i en kommun som fortfarande kan skryta med att vara en trygg plats ska fortsätta prioriteras och kanske till och med utökas.
TEXT:
Peach 
