Göran Persson, Ingvar Karlsson, Stefan Löfvén och nu Ulf Kristersson. Statsministrarna har inte missat Ale, även om det inte är varje dag som de gästar oss. När den sistnämnde gjorde det hade han dessutom två andra statsråd i följe. Finansminister Elisabeth Svantesson och Benjamin Dousa. Tre aktiva statsråd på samma gång är definitivt rekord – och sannolikt ett svårslaget sådant.
Vi backar bandet. Det är snart 30 år sedan statsminister och socialdemokraten Göran Persson gästade Ale gymnasium. Det var i november 1997. Ett år före valet bjöd fackförbundet Metall in sina yngsta medlemmar till en ungdomskonferens och Persson var föreställningens stora dragplåster.
Alekuriren var inne på sitt andra år och jag var tämligen färsk som chefredaktör. ”Här får du inte stå!” En skugga föll över mig och jag såg i princip ingenting. Det var inte en säpovakt, det var minst tre, som plötsligt agerade vägg när jag tänkte få ställa en lokal fråga till statsministern efter hans timslånga föredrag. Elva år tidigare hade Sveriges statsminister Olof Palme skjutits till döds på öppen gata, så vad tänkte jag egentligen med när jag trodde att det bara var att gå fram? När jag nästan 30 år senare läser mitt eget reportage från konferensen ler jag åt att Göran Persson så frikostigt tog namn och adress till de i publiken vars frågor han inte kunde besvara på rak arm. ”Jag tar reda på fakta och svarar skriftligen med brev”. Namn och adress… Det var tider!
När moderaternas Ulf Kristersson, Elisabeth Svantesson och Benjamin Dousa något oväntat dök upp hos Klädkällaren var det mer avspänt och även om säkerhetspådraget var påtagligt så var det mesta detaljstyrt.
Lokal media fick åtta minuter med statsråden. Det var exklusiva minuter vill jag lova. Sannolikt de åtta snabbaste i livet – hittills. Jag vet att jag frågade vad Moderaterna anser är hårt arbetande människor och att det i efterhand var en straffspark, då det var precis detta som turnén på västkusten handlade om. Alla tre ville svara och när den första lokala frågan var på tungan knackade pressekreteraren på min axel. Tiden var ute.
Nu spelade det mindre roll. Som lokaltidning bär vi inte på särskilt många frågor som ligger på statsrådens bord. För oss är det viktigare vad kommunstyrelsen bestämmer sig för att göra och inte.
TEXT:
