Veckans insändarsida manar till eftertanke. Samhällets eviga lust att utveckla verksamheterna kanske inte alltid får önskvärd effekt. En avgiftsfri skola är ett lysande exempel. Jag får inte känslan av att dagens elever mår bättre eller är lyckligare än när min generation gick i skolan för 40 år sedan. Även om de numera går i en avgiftsfri skola. Utvecklingen ska väl ändå bidra till förbättring och inte tvärtom?
Begreppet avgiftsfri skola har fått överdrivna konsekvenser och handen på hjärtat kära beslutsfattare, det var väl inte riktigt såhär det var tänkt? Att elever inte skulle kunna få bjuda sina klasskamrater på saft och bulle? Att föräldrar som vill göra något extra för klassen i samband med skolavslutning eller ett lov ska få kalla handen? Att kreativa pedagoger inte ska kunna ta egna initiativ för att göra en temadag till ett roligt minne? Det kan väl inte ha varit avsikten med beslutet om en avgiftsfri skola?
En avgiftsfri grundskola innebär till exempel att klassen inte får samla ihop pengar till en resa, då det kan finnas elever från familjer med begränsad ekonomi. Det är en vacker tanke, men att vissa barn lever under fattigare förhållanden är ingen nyhet. Så har det alltid varit, men finns det någon forskning som visar att det blir bättre med en avgiftsfri skola? Blir utsatta elever lyckligare när fikat uteblir, klassresorna och överraskningarna färre? Vi är många som har gått i grundskolan där det var tillåtet att bjuda kompisar på bulle när man fyllde år. Så vitt jag vet har ingen tagit skada av det.
Att utsatta elever får ett extra stöd från skolan tillhör väl grunden i den svenska välfärden. Om någon inte kan betala avgiften ställer samhället upp. Det är inget nytt. Så har det alltid varit. Så ska det också förbli, men inte på bekostnad av att förbjuda allt som kan bli till roliga minnen från skoltiden.
I år får alla elever i grundskolan och anpassad grundskola en isglass på skolavslutningen. Det blir säkert ett fint minne för stunden, men garanterat inget någon kommer att minnas längre än så.