Det rödgröna blocket lyckas inte bilda någon majoritet i Ale, inte heller alliansen. Det medför en unik möjlighet för att samtalet över blockgränserna kommer att segra. De kommande fyra åren kommer det att vara nödvändigt att föra en aktiv dialog om de två stora partierna, Socialdemokraterna och Moderaterna, står fast vid att Sverigedemokraterna (SD) inte ska få något inflytande. Om de rödgröna och övriga partier kommer överens innan omröstning innebär det att vågmästarpartierna SD och Aledemokraterna (AD) är bortdribblade. Samtidigt öppnas självklart en frestelses dörr till att försöka få igenom förslag som båda sidor vet kan vinna stöd hos SD och AD. Nu blir det politik på allvar i Ale kommun. Ingen sida kan dra på, utan att det är förankrat. Samtalet kan stå som segrare, frågan är bara vilka som kommer att samtala eller om alla får vara med? Hela det demokratiska upplägget ställs på sin spets, eftersom Sveriges tredje största parti, enligt den svenska väljarkåren, fortfarande inte verkar få delta i samtalet oavsett fråga på dagordningen.
Nybildade Framtid i Ale valde att inte ställa sig på de rödgrönas sida och ge dem chans till ett majoritetsstyre. Med tanke på att tunga namn i partiet har sitt ursprung i S-politiken förvånade beslutet många. Samtidigt visar det hur sårbar den kommunala politiken är och hur den skiljer sig från den mer ideologiska riksdebatten.
I en kommun spelar relationerna mellan företrädarna en helt avgörande roll. Tyrone Hansson, partiledare för Framtid i Ale och hans kamrater, röstade om vem de ville stötta som Ales politiska ledare. Det blev 14-0 till Mikael Berglunds favör. Förhållandet mellan just Framtid i Ale och Socialdemokraterna avgjorde att Ale inte kunde få en S-ledd majoritet. Att Folkpartiet som var sist att lämna besked skulle vända alliansen ryggen kändes långsökt även om lockande arvoden säkert satte igång en viss turbulens.
Nåväl, vi har en politisk karta i Ale som inte ger något av blocken en egen majoritet. Därför pratas det numera om samverkan och ödmjukhet, samtidigt pågår det en kamp om platserna och arvodena. Nervositeten har varit påtaglig på senare tid, vilket kan kännas konstigt då samverkan, som det talas så mycket om, i grunden innebär att det egentligen inte ska spela någon roll vem som håller i klubban.
Det blir nu sannolikt, inget är ju längre omöjligt, Socialdemokraterna som tar hand om ordförandeposterna i samtliga nämnder och styrelser. Det blir ett digert uppdrag, där det främst kommer att handla om förmågan att förhandla och förankra. Någon rödgrön majoritet finns inte. Vågmästare i samtliga nämnder blir nämligen SD och AD. Med andra ord måste blocken samtala över gränserna, annars ligger makten över beslutet i någon annans händer.
