Det finns många perspektiv på Ale Arena. Det var en gång Sveriges tredje inomhushall för bandy, men idag växer de upp som svampar ur jorden. Det är också den arenan som anses ha norra Europas bästa is, om inte världens bästa (?), enligt de som har kompetens att bedöma det. Den skänker också alla alebor en aktivitet som uppskattas av både barn och vuxna. Allmänhetens åkning lockar 3000 besökare varje år. Ale Arena är också hemmaplan för kommunens mest kända förening Ale-Surte BK. Ovanstående står på den känslomässiga sidan av myntet, men Ale Arena har en annan sida också – den mer krassa verkligheten.
Med facit i hand vet alla att bandyhuset inte stått på plats om ingen använt lite okonventionella medel. Å andra sidan, hade våra förtroendevalda varit mer kritiska i sin bedömning hade de inte beviljat någon kommunal borgen för bandyhuset. Då hade vi förvisso inte haft någon inomhushall för bandy, men vi hade besparats den stora förtroendekris som idag finns mellan Ale kommun och Ale-Surte BK. Med stor sannolikhet hade vi också haft en förening med en betydligt stabilare ekonomi. Idag är det skulder högt och lågt. Värst drabbat är arenabolaget som efter några tappra försök gav upp att försöka driva Ale Arena. Här finns redan skulder på över miljonen och till den läggs snart en elräkning om 1,5 Mkr. Konkurs är att vänta. Föreningen har tvingats låna betydande belopp av sina medlemmar för att klara likviditeten den gångna säsongen. Det här är resultatet av den iver som jagade fram genomförandet av bandyhuset. Fördelen med att ha en socialdemokrat som ordförande när huset skulle byggas har i samband med maktskiftet 2010 blivit en belastning. Ale-Surte BK är s-märkt.
Återigen väcks nu frågorna om varför Ale kommun tvingades köpa Ale Arena. Vart tog huvudsponsorn vägen? ”Han hoppade av?” svarar klubben. Frågan är om han någonsin hoppade på?
Hur kunde kommunens två ismaskiner plötsligt vara sålda till Danmark respektive Rumänien? Elförbrukningen skulle minska med 1,5 – 2 Mkr per år. Det stämde inte heller. Arenan skulle lätt hyras ut under sommarhalvåret. Under de fyra år som har gått har två kattutställningar och en hundutställning ägt rum. Det var en felbedömning. Med detta som underlag är jag övertygad om att Alliansen och Aledemokraterna inte funderade särskilt länge över beslutet att inte bevilja Kultur- och fritidsnämnden något tillägg för att rädda isen i Ale Arena.
Har man inte som jag släpats med till Jennylund som liten för att uppleva bandykulturen från insidan är det nog svårt att få med det känslomässiga perspektivet. För mig får gärna isbanan kosta en slant. Det ingår en isbana i det samhälle som jag vill leva i, men det finns en historia kring arenan som inte går att förneka. I måndags kom notan till Ale-Surte BK, men det var barnen och inte gärningsmännen som fick betala priset. Nu blir det ingen mer skridskoåkning i Ale Arena.
