Alla Hjärtans dag står för dörren. En av flera namngivna dagar som numera mest känns som en kommersiell högtid och tvingar konsumenterna till ett extra köp av blommor och gåvor. Borrar man i historieboken framgår dock att Valentindagen har rötter långt tillbaka i tiden och firas för den kristna predikanten Valentins kamp och tro på kärleken. Det är åtminstone en av berättelserna från romarriket och härrör sig från år 286. Dagens långa förankring medför att Alla Hjärtans dag har en stark förankring, inte bara i Sverige, utan i väldigt många länder.
Amerikanarna, för vilka traditionen är särskilt stark, har säkert ingen större koll på varför de firar – men firar gör de! Det är en av årets största dagar och även om amerikanarna har en förmåga att överdriva precis allt så har de faktiskt en vacker poäng. I USA är Valentindagen en dag där de lägger ett särskilt stort fokus på att ingen ska sitta ensam. Att rekordmånga dessutom går ner på knä för sin nästa är en stark tradition, men som sagt det är också en dag när vänner träffas och man ägnar en extra tanke på den som kanske normalt sitter hemma ensam. Kanske något för världen i övrigt att ta efter?
Alla Hjärtans dag kan jag leva med, fettisdagen likaså och våffeldagen smakar alltid gott, men sen… Ärligt talat? Tankens dag, kanelbullens dag, ägghalvans dag, geléhallonens, fotens dag och matematikens dag. Listan går att nästan göra oändlig. Bra eller dåligt? Som vanligt när det går inflation i saker och ting riskerar ursprunget att flagna. Det verkar dessutom vara möjligt att med rätt marknadskrafter, läs pengar, kunna göra anspråk på vilken dag som helst. Vad är det som säger att inte Motormännen bestämmer sig för att införskaffa Biltutans dag på självaste midsommarafton? Vilket liv det skulle kunna bli! Tänk om alla gubbar som efter några tutningar vid bordet får för sig att tuta på grannen… Ett mardrömsscenario. Således, att släppa fram temadagar högt och lågt kan få förödande konsekvenser.
Biltutans dag var kanske ett dåligt exempel, men på något sätt så känns det angeläget att starta en debatt kring nödvändigheten av alla dessa temadagar. Hur många temadagar orkar vi egentligen med? Jag känner personligen att gränsen redan är nådd, men en kram på Alla Hjärtans dag klarar vi nog av ett par år till.
