Vi är många som har sett fram mot avsparken i det gröna fältets schack. Den fick dessvärre en bitter bismak redan innan den första kulan sparkats i luften. I Helsingborg dräps en djurgårdssupporter på öppen gata. Plötsligt känns det tämligen skönt att veta att trängseln i korvkön på någon av Ales fotbollsarenor är möjligen det mest kravallartade vi kommer att uppleva på den nivå som fortfarande är befriad från huliganer. Plötsligt förstår jag återigen varför jag tycker det är precis lika roligt, om inte roligare, att se en fotbollsmatch på division tre till division sex nivå. Det är både riskfritt och stundtals mer charmigt än att med livet som insats bevittna välbetalda divor som är mer måna om att själva komma vidare ut i Europa än att försvara moderklubbens färger i vått och torrt. Lockar någon med sedelbunten är emblemet på tröjan snabbt ett annat. Att fotbollssupportrar kommit i kläm på arenorna när klackarna ska göra upp har vi med fasa fått uppleva de senaste åren, men att fotbollsindustrin nu också skördar offer utanför arenorna är oacceptabelt. Att göra det till ett ”fotbollsproblem” känns dock magstarkt. Det är väl snarare ännu ett bevis på vårt mesiga och handlingsförlamade styre för lag och ordning. När huliganerna härjade som värst på de brittiska öarna fanns det bara en utväg. Ner med foten och straffscenarion som var att jämföra med vad de allra värsta kriminella kunde dömas för. Livstidsavstängning från publika evenemang, böter och fängelse i en nivå som mer eller mindre gjorde det omöjligt att någonsin komma tillbaka till ett normalt liv. Om det fungerade? Tryggare kan ingen vara än den som bevittnar en engelsk ligamatch. Idag sitter supportrarna en meter från planen och rutinerna för att hantera hemma- och bortafans är genomtänkta. Det är inte längre ett problem, eftersom man valde att inte nonchalera det. Kraftsamlingen gav effekt. Numera är fotbollen återigen landets stora underhållning för såväl inbitna supporters som för barnfamiljen.
Lösningen är självklart tvådelad. Dels handlar det om en akut och snabb regeländring och skärpta straff, dels måste arbetet med attityder till varandra starta omgående. Vi måste få bort att hata motståndaren och istället förstärka kärleken till det egna laget och själva sporten. Detta arbete börjar på gräsrotsnivå i klubbar på vår nivå och därför kan det som hände i Helsingborg inte heller gå oss förbi. Vilka värderingar och attityder ger vi ungdomarna när de börjar intressera sig för sporten? Om exempelvis fotbollen blir en förebild för kamratskap är jag övertygad om att det på sikt även kommer att påverka de som försöker spegla sig i sporten längs arenorna.
Om ett par veckor sparkar fotbollssäsongen igång för flera av våra lag i lokaltidningens spridningsområde och för tillfället stör det inte alls att vi spelar i de lägre och betydligt fredligare divisionerna, där det slutsålda kaffet och en sprucken varmkorv tillhör det värsta som kan hända.
