Försäljningen av det anrika gästgiveriet i Vadbacka satte Ale på kartan i förra veckan. Efter flera års försök gick en affär i lås. Istället för en lättnad blev det starten på en turbulens och uppmärksamhet krogen aldrig tidigare fått. Konsekvenserna blev förödande för moderaternas gruppledare, Carina Fontenay, som fick alla strålkastare mot sig såsom gift med en av krögarna. Skälet var att köparen visade sig vara en ideell förening med direkt koppling till MC-gänget Hells Angels. Vad visste säljarna om köparen och vilken information hade Carina Fontenay om affären? Oavsett svaren blev fokuset på etik och moral besvärande. Att vara politiker handlar enbart om att vinna förtroende och bibehålla en hög trovärdighet. Ofta räcker det att bli ifrågasatt och att minsta tvekan finns för att förtroendet ska vara förbrukat. Carina Fontenays namnteckning på köpekontraktet blev för mycket. Det var indirekt ett godkännande av affären med HA och att samtidigt sitta som ledamot i kommunstyrelsen, kommunfullmäktige med mera är en otänkbar kombination. Förklaringen att vetskapen om vem köparen av gästgiveriet var föll pladask när mäklaren bekräftade att det var säljarna som presenterade den möjliga affären. Även om det är teoretiskt möjligt att som hustru inte veta allt är det en naiv tanke att ryktet om att HA skulle förvärva Vadbacka inte nått fram. Det politiska engagemangets baksida blev mycket tydligt i ”Vadbacka-affären”. Carina Fontenay var sannolikt minimalt inblandad, men straffas som huvudrollsinnehavare. Detta utan att ha gjort något kriminellt eller straffbart. Inför medierna står vi inte lika. En politiker lever med sitt uppdrag alla timmar på dygnet och riskerar alltid att ställas till svars. Orättvist eller inte, men det är verkligheten. Vilka konsekvenser detta faktum kommer att få i den framtida rekryteringen av förtroendevalda kan vi bara spekulera i, men jag har svårt att se hur det ska vara till uppdragets fördel. Därmed inte sagt att vi ska ställa mindre krav på våra politiker. Förtroende och trovärdighet är nummer ett och vägen dit går genom etik och moral. Medvetenheten om det politiska engagemangets baksida kanske dock förtjänar ett extra kapitel under introduktionen.
Det blåste runt fler politiker. Kommunfullmäktiges vice ordförande, Jan Skog (M), var en av flera som reflekterade och kommenterade skriverierna runt Vadbacka på sociala medier. I ett inlägg såg han en fördel med en eventuell etablering av HA i Skepplanda. ”Fördelen är ju att de brukar hålla det rent och lugnt omkring sig. Med rent menar jag att buset försvinner”. En formulering som retade upp det politiska etablissemanget på båda sidor om blocken. Hur stora växlar man ska dra av övertrampen på sociala medier är självklart en befogad fråga? Vilken spridning får de, vilken effekt har de och vem bryr sig? Det är tillgängligt för alla som är anslutna, men de som läser och kommenterar är i princip desamma varje gång. Facebook styr dessutom i vilka flöden inläggen kommer att visas och det är långt ifrån allas. Du applåderas ofta av de närmaste och kritiseras av kollegor på andra sidan. Däremot är det återigen en fråga om etik och moral. Oavsett hur många följare du har måste det finnas en nivå på hur du uttrycker dig. Särskilt viktigt är det om du dessutom riktar kritik mot en enskild individ. Du måste helt enkelt vara vuxen även bakom skärmen. På den punkten har rävar som Jan Skog en hel del att lära.
