Det blev som väntat många, starka och skiftande kommentarer kring förra veckans artiklar om Ale gymnasium. Rapporterna om de svaga söktalen manar inte bara till svarta rubriker, utan framför allt till eftertanke. Krismötena avlöser nu varandra. Det är många frågor som måste besvaras och det finns självklart en oro hos både de som går i skolan idag, bland de som har sökt inför nästa läsår och inte minst hos personalen. Politiken har lovat att behandla frågan skyndsamt.
Under sommaren 1995 fick en kompis och jag uppdraget att skriva en introduktionspjäs som skulle inspirera den blivande lärarkåren i Ale gymnasium. Det var i samband med en kick off ute på Marstrand. Vi fick höra om en unik frihet under ansvar och ett elevinflytande världen aldrig tidigare hört talats om. Vi hade nästan svårt att ta det på allvar, men det här blev honnörsord för skolan och gav Ales första gymnasieskola en egen identitet som riksmedierna tävlade om för att få skriva spaltmeter om. Med tiden förändrades dock förutsättningarna och införandet av det fria gymnasievalet som gör det möjligt för dagens ungdomar att fritt välja utbildning i regionen medförde andra möjligheter. Det uppstod konkurrens om eleverna. Reglerna för hur skoldemokratin fick fungera förändrades också. Ale gymnasium hade tagit steget fullt ut och här satt eleverna till och med i majoritet i skolans högsta ledning. Det var en egenskap som inspirerade och attraherade många ungdomar. Lagstiftarna slog på sätt och vis undan benen på Ale gymnasium genom att anta ett nytt regelverk.
Idag och i framtiden är tåget ett givet färdmedel i Götaälvdalen. Om du väl sitter på tåget är det bekvämt och du färdas snabbt från Lödöse till Göteborg. Du får ha starka skäl för att gå av tåget innan centralstationen. Att motivera en blivande gymnasieelev att gå av i Nödinge och ta del av sju utbildningar när du kan färdas till storstaden som erbjuder ett smörgåsbord med hundratals olika gymnasieprogram är av allt att döma en omöjlig uppgift. 45 elever valde Ale gymnasium, det är en och en halv klass. Det är sorgligt och djupt beklagligt för de som är inblandade, men det är en konsekvens av en ny tid. Det är kanske bara dags att vända blad?
Många kommer säkert att höja på ögonbrynen när de bläddrar igenom veckans tidning. Det finns en gästskribent vars namn är bekant för många, men som inte alla längre kan se ett ansikte bakom. Evald Malm, kommunalråd i Ale under åren 1978-86 frestade oss med ett förslag om en artikel med det aktuella temat Olof Palme. Statsministern som mycket dramatiskt mördades i februari 1986 har figurerat på bioduken och i tv-dokumentärer. Att bryta ner nationella frågor till lokal nivå är ett av lokaltidningens primära syften, varför vi aldrig tvekade att ta del av Evald Malms mycket personliga och välskrivna text om mötet med Palme – i Ale.
