Det har varit en låg temperatur på insändarsidan i höst. Plötsligt hettade det till lite när Allianspartiernas gruppledare ifrågasatte vilka deras tidigare samarbetspartner Framtid i Ale tänker samverka med framöver. Det blev också startskottet för en helt annan debatt och den handlar om skolan. Ett ämne som efter skolöverenskommelsen ytterst sällan har debatterats. Ett av fundamenten i överenskommelsen är att skydda skolan, verksamheten och dess personal, från smutskastning och debatt. När Framtid i Ale valde att lämna budgetsamarbetet med Alliansen på grund av de planerade effektiviseringarna i skolan förändrades också de politiska villkoren. FiA lyfter nu upp skolan på det offentliga debattbordet och frågan är vilka konsekvenser eller effekter detta får?
Skolöverenskommelsen har satt fokus på en verksamhet som under många år brottades med stora problem, inte minst gällde det resultaten. Den blocköverskridande överenskommelsen, som samtliga partier utan SD har medverkat i, har haft framgång. Idag ser skolresultaten betydligt bättre ut och andelen behöriga elever ökar. Alla kurvor har vänt uppåt, men vad som nu händer när effektiviseringarna slår till med full kraft vet vi inte. Från lärarhåll och fackliga företrädare uttrycks en stor oro.
När denna tidning trycks sitter redaktionen i möte med flera av de tunga fackförbunden. I denna veckas tidning uttrycker de också ett missnöje med hur deras insatser beskrivits på ledarsida (vecka 36) i lokaltidningen du läser. Jag ser fram mot mötet. Från min horisont är det fascinerande att vi både kan ha en gemensam syn och en olik uppfattning om samma situation. Vi har fått till oss att personal upplever fackets stöd som obefintligt inom exempelvis barnomsorgen och den hastigt försämrade arbetsmiljön. Facken å sin sida hävdar att de inte har varit tysta i de forum där besluten tas. Det må vara sant, men då är det kommunikationen ut till medlemmarna som har brustit. Det vittnas om flertalet tillbudsanmälningar som inte ens har besvarats. Kring detta hoppas jag att mötet med fackförbunden ska bringa klarhet i.
Att Framtid i Ale väljer att frifräsa i egen fil när det gäller skolan är skolöverenskommelsens första och största misslyckande. Hur detta nu ska hanteras måste vara övriga partiers huvudvärk och frågan är om man gjorde tillräckligt för att förhindra skadan? Nu har plötsligt det lilla uppstickarpartiet med blott två mandat i kommunfullmäktige fått möjlighet att leda debatten om den enskilt viktigaste frågan; skolan. Självklart är det lätt att få gehör och stöd för en uppfattning om att inte acceptera uppgörelser som skickar notan till barnen, men det är först när Framtid i Ale redovisar varifrån de tänker ta pengarna som ska hjälpa skolan som vi vet hur trovärdigt budskapet är.
Någon måste ju som bekant betala notan och FiA har inte mer pengar i sin budget.
