Demokratin är inte längre självklar. Det känns hemskt att skriva det. Globalt sett är det tydligt att de som lever under auktoritära styren ökar, men det finns skäl att oroa sig även nationellt och lokalt. Känner du någon som är politiskt aktiv?
Det är 13 månader kvar till nästa val. Partierna har redan börjat valarbeta. Det första steget är att hitta kandidater som är villiga att sätta upp sitt namn på listan.
Det är lättare sagt än gjort. Vi har skapat ett samhälle där det finns oändligt många andra sätt att samla information och uttrycka sin åsikt på. Det känns inte nödvändigt att ansluta sig till ett parti. Många väljer istället att gömma sig bakom skärmen och skriva en tyken åsikt om hur dåligt återvinningsstationen sköts – för att nämna ett exempel. Att sitta med runt bordet och ta ansvar för utmaningarna i skolan, vården, omsorgen – och sophanteringen för den delen – är inte lika attraherande.
Det är faktiskt aningen förvånande. Som politiker får du nämligen ersättning för att vara engagerad och pengar brukar skapa intresse. Likaså märks alltid ett stort engagemang när orten ska byggas ut. ”Inte så högt, inte så nära – och inte rosa (finns det några som tyckt)”. Det här är frågor som drivs politiskt. Beslut som våra folkvalda tar. Beslut som du kunde varit med och tagit om du gått med i ett parti.
Nu gör vi inte det. Det är en tuff slutsats, men när jag pratar med partiföreträdare lokalt erkänner alla att medlemsrekrytering är svårare än någonsin. Detta trots att engagemanget är stort på nätet…
Konsekvensen blir att demokratin hotas. Finns det ingen som vill företräda den kommer andra krafter att växa sig starkare. Om Svensson med utbildning och sunda värderingar väljer bort att engagera sig i samhällsfrågorna tar andra vid. Risken är att vi inte reagerar innan personer med mer extrema åsikter sitter vid makten.
Hur har det då blivit såhär? Jag kan inte utge mig för att vara forskare med vetenskapligt fastställda analyser, men jag tror inte heller att orsakerna är särskilt svårformulerade. Dagens ungdom och moderna människa är mer fokuserad på sitt självförverkligande och lockas inte av att avsätta tid för det gemensamma. Det kan också finnas en misstro mot demokratin, att den är korrupt och till för någon annan. Ungdomar går i regel att påverka, utmaningen ligger i att få människorna mitt i livet att ansluta sig och visa vägen.
Nu är vi i en situation där det är svårt att hitta personer till styrelsen i fotbollsklubben som Lisa så glatt sparkar boll i, till samfällighetsföreningen som ser till att Kalles lekplats är säker, till partier som tar beslut om allt som rör vår vardag. Frågan är vilken typ av samhälle vi skapar om alla säger; ”jag har inte tid, jag vill inte”. Vilka är det då som tar över och vad har de för bakgrund, syfte och mål? Jag känner snart inte någon bland mina vänner eller hemma på gatan som är politiskt aktiv. Gör du? Om inte börjar det bli hög tid att tänka om.
TEXT:
Peach 
