Stress är numera den vanligaste orsaken till sjukskrivningar – åtminstone i den privata sektorn, men jag tror inte offentlig sektor skiljer sig åt. Oavsett är stressrelaterade sjukdomar något som sprider sig likt ett virus och om vi inte har funderat kring orsakerna är det hög tid att göra det. Det här håller nämligen inte. Det går käpprätt åt… Numera är det inte bara chefer eller de på ansvarsfulla positioner som drabbas, även unga människor kör i diket. Vi måste tänka till och börja med oss själva. Hur ofta svarar vi inte en leverantör eller kund med orden ”fixa det så snart som möjligt” eller ”kan du lösa det nu eller direkt vore jag jätteglad”. Vi måste hjälpas åt att sänka tempot, vara ute i god tid och bli bättre på att planera. Mobiltelefonen är ett suveränt verktyg, men i samma stund också en stor bov i dramat. Den håller ju oss ständigt uppkopplade och möjliga att nå. Den gör att vi kan ställa ökade krav på varandra. Onödigt hårda krav tror jag. Vi har vant oss vid att ständigt jaga på och ibland verkar vi vilja ha svaren på plats innan frågorna är ställda. Det kommer inte att hålla. Egentligen tror jag det handlar om att bli mycket bättre på att koppla ner, koppla ifrån och koppla av. Att införa mobilfria timmar, eller dagar om det är möjligt, för att sänka tempot och stressnivån. Jag möts nästan dagligen av människor som drabbats själva eller som känner någon som fått diagnos hjärntrötthet. Psykiska stressrelaterade sjukdomar ska vi tala om med respekt. Det är ingen lek, varken för den som drabbas eller för omgivningen. Det är därför vi måste ta signalerna på allvar och alla i ledande positioner ska fundera på om målen i verksamheten är rätt satta, om de kan sänkas för att istället skapa en bättre arbetsmiljö. I det långa perspektivet är ju ändå hälsan hos personalen eller i omgivningen det mest värdefulla.
I veckan väntar tårtkalas på Ale Torg. Det har nu gått 22 år sedan Ingvar Oldsberg var på plats och invigde köpcentrumet. I samband med detta kommer Ale kommun att redovisa skisser och illustrationer på hur ett framtida Ale Torg skulle kunna se ut. Materialet fokuserar på mötesplatser och torgytor för spontana träffar mellan människor. Det är ambitiösa målsättningar, men hur realistiska är planerna? När kommer tidplanen och inte minst finansieringsplanen?
Jag var riktigt kritisk för fyra år sedan och skrev att ”ett nytt kommunhus ser inte dagens ljus den kommande mandatperioden”. Det gjorde det inte heller. Man pekade däremot ut en tänkbar plats på Ale Torg, men mer blev det inte. Nu skriver jag det igen. Ett nytt kommunhus kommer inte att se dagens ljus den kommande mandatperioden. Min känsla är att projektet är för stort och avsevärt mycket större än kommunledningen från början tänkt sig.
