Det rullar huvuden i Ale kommun. Även om man inte vill kommentera personalärenden så är det ett faktum som vem som helst kan konstatera. Två kommundirektörer, Stig Fredriksson och senast Erik Lidberg, har fått gå under Alliansens styre. I dagarna gör de sig också av med Annika Sjöberg, sektorchef för Utbildning, och en budget på runt 640 Mkr. Ett tungt uppdrag minst i paritet med kommunchefsjobbet. Några konkreta skäl till att kommunledningen nu för det som kallas ”en dialog om Annika Sjöbergs framtid i Ale” har inte nått fram till redaktionen än. Däremot vet vi att det handlar om en förtroendekris från högsta politiska ort. Det innebär med automatik avsked, tack och adjö. Må så vara. Det är omöjligt att arbeta utan förtroende, särskilt i en verksamhet med politisk styrning. Fast självklart är man nyfiken på skälen till den omedelbara förtroendekrisen, men dessa lyser än så länge med sin frånvaro. Det går att spekulera, även om man bör undvika att göra det, om att trenden med svaga resultat i skolan inte tycks vända. Vilken av alla rapporter som görs kring landets skolor och som till slut ansågs så allvarlig att sektorchefen tvingas bort är fortfarande okänt. Att det finns meningsskiljaktigheter kring verksamheten i sektor Utbildning behöver man inte vara Einstein för att räkna ut. Denna gång lär det dock ha varit i en mer avgörande fråga annars skulle utgången aldrig ha blivit vad den nu blir. Det officiella uttalandet från Ale kommuns tillförordnade kommunchef, Björn Järbur, säger att det kommer att ske förhandlingar med Annika Sjöberg och hennes fackliga representant om en lösning (läs avsked) i veckan. Oavsett kommer skattebetalarna återigen att få se sina slantar försvinna iväg till en tjänsteman som inte längre verkar för kommunen. Det kommer sannolikt att bli en rekorddyr nota, om det nu inte visar sig att Sjöberg har begått ett större misstag i sin yrkesroll. Det har åtminstone jag svårt att tro.
I sorlet hörs spekulationer om att det skulle finnas kritik mot att Annika Sjöberg mer är ekonom än pedagog, men det låter ologiskt att hävda det som skäl för avsked. Det är knappast sektorchefens uppdrag att leda det pedagogiska arbetet, snarare är det väl att övervaka att verksamheten håller sig inom de angivna ekonomiska ramarna? För att klara det känns den ekonomiska kunskapen viktigare än den pedagogiska färdigheten. Jag vet att Annika Sjöberg var kritisk till att driva Ale gymnasium vidare när frågan var uppe första gången efter valet. Då fanns det emellertid inget politiskt mod att lyfta ärendet. I år har Ale gymnasium inlett sin avveckling, en process som kommer att kosta åtskilliga miljoner. Dessa har sektor Utbildning än så länge inte kompenserats för och därför går nämnden mot ett större underskott. Det kommer att behövas tillskott av resurser och en skicklig ekonom för att få verksamheten i balans. Med hänsyn till det känns återigen tillfället att byta sektorchef som illa valt. Det sker också samtidigt som det råder stor omsättning på rektorer på Ales skolor. Är allt bara tillfälligheter? Finns det några samband? Vilket ansvar vilar på vem och är den politiska ledningen som håller i yxan helt oskyldig?
