Kyrkovalet står för dörren. Det kallas även det tysta och bortglömda valet. Ändå är det nästan fem miljoner svenskar som har rätt att rösta, men det var bara drygt 18 procent som gjorde det förra gången.
På måndag startar förtidsröstningen till kyrkovalet 2025. För att vara nästan exakt är det 4,7 miljoner svenskar som är röstberättigade, men om trenden gällande valdeltagandet håller i sig kommer blott 850 000 att använda sin rösträtt. Är det för att vi är nöjda med hur kyrkan styrs idag? Då borde vi definitivt rösta, så ingen annan tar över. Beror det låga valdeltagandet på att vi inte bryr oss om kyrkan? Varför är då nästan halva befolkningen medlemmar?
Jag tror det handlar om ren okunskap. Få känner till att kyrkan styrs av folket genom förtroendevalda. Stridsfrågorna är få och maktkonflikterna icke kända. Det finns inget att ta ställning till eller?
Lokalt finns det inga motsättningar, inte som har debatterats i alla fall. Det är tydligt att politiken är överens om att vara överens. Skälet att gå till valurnorna är ändå tungt. Det handlar om att bevaka demokratin, att rösträtten är en angelägenhet och en viktig principfråga för samhället – så även för kyrkan. Om vi inte använder den försvinner den kanske? Som medlem i Svenska kyrkan är det definitivt självklart att lägga sin röst, att visa vårt intresse för hur en av Sveriges största skogsägare driver sin verksamhet borde vi inse vikten av. Faktum är att kyrkan med sina finansiella muskler och stora kulturbärare är en maktfaktor. När så få väljer att nyttja sin röst finns det trots allt anledning att vara lite orolig på sikt.
Personligen önskar jag att kyrkan fick vara en starkare partner till skolan. Inte nödvändigtvis för att sprida det kristna budskapet, men däremot värderingarna. Någonstans verkar vi ha tappat kompassen när det gäller moraliska principer som icke stjäla, icke dräpa, icke vittna falskt, icke hava begär…
Det sägs att föräldraskapet är mer stressat idag och vad vore då mer lämpligt än att låta kyrkan få en mer naturlig plats bland våra yngre medborgare? Det behöver inte innebära predikan i skolan, men samtal om etik och moral samt grundläggande värderingar om vad som är rätt och fel känns som högprioritet. Här tror jag kyrkan och dess medarbetare skulle göra stor nytta. Det här är väl som att svära i skolan, får elever ens gå på studiebesök till kyrkan längre? Skolavslutningar i kyrkan ansågs tidigt som provocerande, så då är väl även värderingarna icke lämpliga. Kanske finns en koppling till att två män plötsligt sitter skjutna i en bil i centrala Göteborg utan att någon har hört ett ljud?
TEXT:
