Under snart ett år har Ale kommun inte kunnat genomföra några ortsutvecklingsmöten. Till och från har mötesformen varit uppskattad där medborgare har fått chansen att möta beslutsfattarna i en angelägen fråga. Därför är det naturligtvis viktigt att testa nya vägar när pandemin fortsätter att hålla samhället på distans. Jag tvivlar ändå på att alebor kommer att koppla upp sig hemma i bostaden, där så mycket annat poppar på uppmärksamhet, för att ta del av information från kommun och myndigheter. Ortsutvecklingsmöten är dessutom en mötesform som främst lockat och engagerat den äldre generationen. För dem är den nya digitala tekniken inte alltid lika tilltalande. Å andra sidan medför teknikskiftet kanske en möjlig chans att nå en yngre målgrupp.
Värt att komma ihåg, oavsett utgången av det första digitala ortsmötet, är att aleborna var väldigt tydliga i strategiarbetet för framtidens samhälle ”Ale 360 grader”. Där och då konstaterades att ”det mänskliga mötet är viktigt”. I min värld är det mänskliga mötet fysiskt och inte digitalt. Aleborna uttrycker ofta i olika sammanhang behovet av mötesplatser och min känsla är det inte i första hand avser digitala forum. Det handlar om fysiska mötesplatser som spänner över generationer. Det är en fråga vi borde jobba hårdare med.
Vägen framåt i såväl demokratiska sammanhang som i allt annat informationsarbete är tvådelad. Du måste använda både digitala och analoga kanaler för att nå fram till alla. På samma sätt gäller att vi behöver ha attraktiva fysiska mötesplatser, men också smarta digitala forum dit man kan söka sig för att få stöd, råd och vägledning. Jag räds bara när jag får känslan av att ”nu digitaliserar vi hela världen”. Det kommer inte bli bra, dels för att det exkluderar alla som upplever tekniken som en belastning dels för att människan i grunden behöver social närhet.
Digitaliseringen bör med all rätt alltid ifrågasättas. Den psykiska ohälsan har tagit ny fart och utsatta ungdomar upplever just de digitala och sociala mediekanalerna som en stor stressfaktor. Det borde vi också ägna mycket mer tid åt att diskutera. Digitaliseringen är trots allt en enorm resurs, men det finns en baksida som vi måste våga prata om. Den för oss inte alltid närmare varandra, utan precis som pandemin riskerar den att distansera människor. Det samhället tror jag ingen vill leva i.
