Tre dagars rättegång, en halv miljon i risk – och en uppsägning som till slut aldrig prövades. När Ale kommun och en tidigare anställd möttes i tingsrätten väcktes större frågor än vem som hade juridiskt rätt: Hur dyrt får det vara att få sin sak prövad, och vem vågar egentligen ta striden?
Det var en speciell tisdag i Alingsås Tingsrätt. En nolbo hade stämt sin tidigare arbetsgivare Ale kommun för vad han ansåg vara en ogiltig uppsägning. Normalt landar dessa ärenden aldrig i en tingsrättsförhandling, men efter otaliga möten – så kallade muntliga förhandlingar – under nästan två år hade parterna inte lyckats komma överens om en förlikning. Därför fanns det ingen annan utväg än att låta tingsrätten avgöra saken. Antalet anmälda vittnesförhör var många och rådmannen konstaterade att rättegången kommer att kräva tre dagar. Med anledning av ärendets art, en felaktig uppsägning, bad rådmannen mycket förståndigt parterna att tänka till en sista gång. ”Finns det någon möjlighet att lösa detta med en förlikning, att komma överens utan rättegång?” Det fanns det.
Anhöriga, en nyfiken jurist och media fanns på plats i salen. Skulle det verkligen krävas tre dagars rättegång för att konstatera om sex månaders uppsägningslön var tillräcklig eller om det kanske rent av borde vara två årslöner? På papperet låter det som något man löser genom samförstånd. Nu satt en 56-årig före detta kock i Ale kommun bredvid sin advokat, öga mot öga, med två jurister som företrädde Ale kommun. Av handlingarna att döma hade Ale kommun starka skäl till uppsägningens bakgrund. En armé med kallade vittnen stärkte bilden av att det här målet tänkte man inte förlora. Jag frågade en sakkunnig utanför salen vad en rättegång av det här slaget kan medföra för kostnader. Svaret var 400-500 000 kronor. Förloraren får stå för kalaset. Utan att djupdyka i argumenten kände jag bara en olust för systemet. Vem vågar ta den risken? Om 56-åringen skulle förlora hade livet fått en rejäl uppförsbacke. Borde det inte finnas ett skyddsnät som gör det möjligt att överklaga en uppsägning, få en rättvis prövning, men inte riskera att bli ruinerad? Inte ens det faktum att personen var fackligt ansluten bidrog till en snabbare lösning. Facket var inte ens på plats.
Rådman, Göran Hansson, blev tisdagens hjälte då han i intensiva samtal med båda parter lyckades få till en förlikning i sista stund. Ale kommun accepterade plötsligt att betala 17,25 månadslöner till sin tidigare anställde. Det tolkar jag som att man insett att allt inte gått rätt till och att det inte är rimligt att driva en tingsrättsförhandling i tre dagar för att få rätt, men riskera att få betala både skadestånd och rättegångskostnader för båda parter. Samtidigt är det uppenbart att en uppgörelse vid första mötet varit det allra billigaste.
Jag konstaterar att parterna aldrig skulle ha hamnat i tingsrätten och att två års förhandlingar och förberedelser redan har kostat skattebetalarna mer än nödvändigt.
TEXT:
